Aftonbladet – 27 juli 1847, sida 2

nets affekter, var han elliid sann, till och med djup. Al: menskliga förhållanden i hinseende till stånd, kön, åldrar uppfattade och genomskådade han med 1litthe, och kan hända låg just häruti, honom sj: If ovetande, den kamele ontiska fsrgskiltnng, för hvilken han så ofta anklagades .. Inga gunstlingar, hvilka de än vera minde, mäktade at inom dramatikens gebit missleda honom. En falsk geste en oriktig min, ctt för hifigt eller för långsamt framträ dande. . ingen den ringaste emåsak undgick hans skarpa blick Derföre bildade han ock stora mästare. För dramen och tragedien: De Broen, Widerberg, Charle Uttini, hvilken, fastän ej så stor, som de begge förstnämde var en god aktör och i vissa roller oupphinnelig, t. ex. Pa ter Nicolas i Klosteroffren. För komedien: Hjortsberg, Schylander och Waltmar alla, hvar för sig, oöfverträfflige. : : Med våra läsares tillåtelse våge vi här en reflexior som vid färmere påseende är mindre paradox, än den tyc kes låta. I hvarje redligt hjerta brinner dn önskan, att en sto sdelmodig, mild monark, till sina undersåters lycka oci sällhet, sent eller, om möjligt vore, aldrig målte dö. Konstens vänner hysa en lika beskaffad önskan i ale ende på goda teaterdirektörer och förträffliga aktörer, hvil ka så väl för publikens njutning och beundran, som fö sitt konstnörsrykte, sannerligen behöfde ett evigt lif på jorder En stor man lemnar åt historien att uppteckna hva ban verkat för sitt folk, ja, icke sällan för hela mensklig hetens väl, och den tacksamma sånggudinnan förgäter heller statsmannens vishet och hbjeltens bragder. Filosofen, vetenskapsmannen, författaren nedligga, hva för sig, vinsterna af sina forskningar, uppfinningar, skapel ser på altaret i minnets tempel!, och tonerna från skalder barpa tystna der aldrig. Men aktörens storhet, den odödlighet, hans snille ej sä lan förtj-nar, äro offer endast åt hens samtid. s Hans lefnad liknar ett ögonblick framför cn spegel. man går ifrån den, och bilden är försvunnen. Repetitionen af Alzire gick så väl, som om den var en representation utan kostymer: monieur de Voltaire sje skulle hafva applåderct. j