Aftonbladet – 26 juli 1847, sida 2

hvad hans kärlek till sin. förra principal och dess hus förmått honom göra, för att hindra fremlingen ifrån fullföljandet af sin resa och tvinga honom att i stället fara till Stockholm, der man alltid kunde finna medel att qvarhålla honom ... De effekter och penningar, jag för honom förstört, sade han, ,vill jag gerna dubbelt, ja, fyrdubbelt ersätta honom, då jag derigenom förekommit all den förtret, han här kunnat förorsaka och min möda sålunda blifvit rikeligen betald. Se här! detta bref låg i hans taskbok! Långsamt upptog han sin egen, letade der länge efter brefvet... men i detsamma han ämnade framlemna det, bultade någon häftigt på dörren. I vresig ton frågade kommerserådet, hvem som vågade störa honom. Jag, min bästa svärfar! svarade Adelheim. Det är något af vigt jag har att säga. På en vink af kommerserådet skyndade Berg att gömma undan brefvet och öppna dörren. Grefven inträdde, såsom det syntes, häftigt upprörd. Jag har något högst angeläget att tala vid er om, och det är rätt bra, att äfven ni är här, min kära Berg. TJUGUTREDJE KAPITLET. Hvilket brokigt hvimmel erbjöd ej Drottningsholmsvägen på den för tåget dit utsatta söndagseftermiddagen och aftonen. Först de kungliga och hofvet,-sedan den diplomatiska korpsen, i prunkande ekipager. Derefter en hyrvagn, som såg ut alt härstamma från drottning Kerstins tid, slutande i sitt öppna sköte fyra af teaterns obemärktare sujetter, och, straxt efter den en superb Faöton, tillhörig danska ministern, och i hvilken fru Möller satt, lika stolt som hon, i Klytemnestras röl, dagen derefter i triumf skulle föras omkring scenen.