Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 1 Juli 1847. (Forts. från thorsdagsbl.) I trots af alla vacklande och halfva öfverty. gelser, hade framskridandets parti dock öfver. hand i andra kurian, vid de flesta frågor;smer i herrekurian funnos på sin höjd 6 ledamöter hvilka instämde med medelvägspartiet i den första, nämligen grefvårne van York, Dytren och Lynar, prins Biron, samt hertigarne af Ratibor och Arenberg. Afzgjordast närmande sig samtidens b2grepp voro de begga försniämnde; men deras strid var fullkomligt fruktlös, och till och med i förening med et antal sig ännu mer inskränkande ledamöter, med grefve Arnim i spetsen, förmådde de blott stundom vinna enkel majoritet, nästan aldrig den i patentet föreskrifna tvåtredjedels. Prinsens af Preussen inflytande visade s:g såsom tongifvande i herrekurian, och hofvets måste nödvändigt göra sig gällande bland d3tta lilla antal furstar och grefvar, hvilka så ofta bafunno sig ide högsta personligheternas närhet, samt till största delen uppvuxit under åsigter, som icke medgifvo behörigheten af någon opposition emot styrelsens åsigter. Denna första kuria förkastade således nästan alla den andras framställningar, och sjönk härigenom icke litet i allmänza omdömet. Förgälveserinrade grefve von Arnim, som oftast, om det betänkliga uti att utan yttersia nödvändighet motsätta sig den andra kurians beslut; herrekurian ordade härvid om sin sjelfständighet, och förmedlarne mellan henne och allmänna tänkesättet hads här vida sämre framgång, än förmedlarne mellan ständerna och kronan i andra kurian; Viss på att herrekurian skulle tillintetgöra allt hvad andra kurian beslöt, tog allmänheten också nästan ingen kunskap om. herrekurians debatter, hvilka dessutom föga utmärkte sig genom någon talang eller öfvervägande förmåga. En berönd lärd, men som illika är hofman, yttrade ock en gång sin unIran buru länge konversationsämnena skulle räcka till i riddarsalen, för fursten af Solms marskalken) och furst Lichnowskin. Jag har redan nämnt att ministeren ägde nom sina leder blott en enda parlamentarisk örmåga, nemligen land!dags-kommissarien von Bodelschwing. Om de öfriga skall en hög per;on sjelf hafva yttrat att de stålt sig klent i in examen, När andra kurian hade fattat sina eslut öfver de politiska frågorna, berättas koungen hafva visat sig särdeles förtörnad öfer att kronans ombud icke bättre försvarat jennes anspråk, och öfverläggaingar skola verkgen hafva ägt rum öfver frågan huruvida det cke vore bättre, under sådana omständigheter, tt återtaga patentet och upplösa landtdagen. Jetta afböjdes dock, såsom overkställbart; men eremot fästade man sina förhoppningar vid errekurian, hvilken: ock: så vida motsvarade lem, att den väsendtligen förändrade ifrågavaande beslut, Väl erkändes, öfven der, att