SETON), et SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET TREDJE DELEN. Då Berg åter kom in, stod den unge Richter tankfull vid fönstret, och denna tankfullhet behagade för ingen del vår kamrer. Han läste mellertid upp sitt schalull, samt bad den främmande göra sig sällskap och taga en snapps; ty, tillade han, för att inleda ett samtal, er, min herre, är det väl ej stort värdt att bjuda ett glas vin! Ni kommer ju från sjelfva vinlandet? Richter smakade på vinet. pDet är ju det bästa Johannisberger, som kan finnasb Nå, min unge herre, frågade kamrern, hvad säga de på tysk botten om vår kung? De beundra honom i allmänhet och säga, att han äl! en värdig systerson åt deras älskade Fredrik; men man beklagar, att han lemnade favoriter för stort insteg hos sig Många påstå, att han är falsk och opålitlig, och att han passar bättre till aktör, än till kung. Afvenså förebrår man honom, att han använder för stora summor på sina nöjen, och att det således icke kan stå bättre till här ; landet, än det gör. Jag kan inte döma derom; jag reste från Sverige, då jag nyss gått till skrift. Hvad? har min herre så länge varit utrikes? Jan Jag har också rest i min ungdom, har varit handels expedit åt ett af våra större hus, och erhöll omsider ge nom min patrons försorg en liten syssla, af hvilken jag Gudi lof! har min bergning. Det synes nog, det. Den, som har så vackert åkdon och här i Sverige kan dricka sådant vin, miste vara för mögen. — Ingalunda, min unga vän! Men jag skall säga honom jag har ifrån min spädaste barndom älskat ordning ocl snygghet, och det är detta tycke, som satt mig på fötter . . för öfrigt är jag ungkarl. Hm! ... tänkte Richter, ... det måtte ändå inte var han; mina misstankar måtte vara ogrundade, ehuru ja tycker mig ha sett honom; den, jag far efter, var gift oc hade flera barn -.-.: Samtalet afstannade. Ett fullkomligt oväder hade u! ) Se A. PB. 2 98-102, 105, 208, 109, 111, 143, 215, 114 118—121, 132—136, 438—1414, 146, 147, 149, 130, 157—16