Aftonbladet – 22 juli 1847, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 1 Juli 1847. Sedan vår landtdag nu är förbi, längtar jag just alt meddela en och annan upplysning öfver dess förlopp och dess slutresultater, hvilka utfallit helt annorlunda än man väntat. Vårt Tysklands grannar, fransmännen, visa sig särdeles missbelåtna dermed, och enligt Lamartines yttrande har vår ståndsförsamling uträttat något åt sig sjelf, föga mot absolutismen och ingenting för landet. Engelsmännen åter loforda på det högsta den takt och den måtta, som ledt majoriteten. Frågar ni nu huru vi sjelfva bedöma saken, så beror detta på den synpunkt, hvarifrån den skärskådas. Nekas kan likväl ej, att ständernas slutliga åtgårder väckt missnöje hos största delen ibland fortskridandets vänner: ett missnöje, som äfven, enligt min åsigt, låter rättfärdiga sig, då man kan förebrå majoriteten inkonseqvenser och frånträdanden slutligen af den ståndpunkt, som de visste att försvara un