skare, men de bättre hafva blott en, och honom äro d obrottsligt tillgifna... hvad hindrar dig att ha din man?.. Aktrisen äger åtminstone ett företräde framför obemediad qvinnor i allmänhet, det, att låta kärleken diktera sitt öf verlåtande, Du kan aldrig föreställa dig, huru ödmjuk de förnäma herrarne der äro... de gå som katten krin het gröt. Din gref Adelheim t ex, står han inte, när ha talar vid fru Olin, fru Möller eller mamsell Stading, kro kig, som om han stode framför en grefvinna på taburelter Äntet tecken till oförskämdhet eller näsvishet... och du du som iakttager en Penelopes trohet emot din man, di skulle bli lika mycket hjeltinna utom, som på scenen... Nej, Louise! Jag kan inte längre dölja min vedervilj mot ditt, jag är förvissad derom, bjertligt välmenande för slag! Hellre, än jag antager det, återflyttar jag till min: fosterföräldrar, om jag ock några veckor längre skall vänt: på bref, eller... några dagar sednare se min mun Louise skakade sitt vackra hufvud, Vill du då lemna dia svärmor qvar här? Eller kanske du icke har gjort samma iakttagelse, som jag, alt prostinnan, efter förlusten af sin förmögenhet, så oförvållad den ock är, blygs att återvända till den ort, som sett henne förmögen och ärad , Huru vet du det? frågade Albertina, högeligen förvånad. Har hon sagt dig det?, Nej; men är det inte så?p Jag tror nästan., Nå, ser du! Följ mitt råd, gå in vid teatern, och din lycka är gjord. Prostinnans ankomst afbröt samtalet. FJORTONDE KAPITLET. Bittida en morgon, några dagar derefter, stod en ung man i statssekreteraren Schröderheims förmak. Liten var han och spenslig till växten, men hufvudets bildning röjde seni alitet, i de djupt liggande ögonen bodde en ovanlig