Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 2

lörste ocn trongen den SISte 1IUPSic, Som spisade vid Skandinaviska sällskapets bord,. — Kl. något efter 40 var måltiden slut, hvarefter man ännu halfannan timma promenerade omkring i stadens omgifningar, tilldess trängen kl. 42 satte sig i rörelse, och återförde sällskapet och desz gäster till Köpenhamn. — Vi anse oss göra våra läsare ett nöje genom införande äfven i vårt blad af ett lyckadt föredrag (hållet vid en af Konstnärsgillets fester) af hr W. Wohlfahrt, rörande ett ämne, som säkert intresserar ganska minga i vir tid, och heter: OM QVINNANS INTELLEKTUELA INFLYTANDE PA DET SOCIALA LIFVET. Bland de ämnen, som icke minst ega vigtiga anspråk på vir tids uppmärksamhet, såsom i ej ringa mån inverkande på vår lycka och trefnad, är det med likgiltighet ofta förbisedda — Qvinnans intellektuela medverkan i det sociala lifvet. Föranledd af de åsigter, som äfven inom detta samqväm tyckts göra denna fråga omtvistad, anhåller jag, att på en kort stund taga Eder uppmärksamhet i anspråk, för att utveckla de skäl, som vid närmare skärskådning, sanning. och rättvisa synas alltmera bringa i öppen daBer. Men, ous les raisonnements des hommes ne valent pas un sentiment. dune femmer, — påstod en af nyare tidens skarpsinnigaste tänkare, Voltaire; och häruti har han antydt omildheten i det herravälde, som hos de vilda folkstammarne gjort qvinnan till en trälinna, i Orienten till en meubel cch i det civiliserade Europa till ett bortskämdt barn. Kastom en blick in i forntiden. Vi se då t. ex. hos Grekerne, framför alla folkslag, bildningen bragdt till en helgjutenhet, omfattande menniskans utbildning lika mycket till förstånd och hjerta, som kroppsligt väsende; deras uppfestringsplan förbisåg ej det ena för det andra, det var kroppens gymnastik lika mycket som vetandets. ,Politik och Vältalighet — dessa mäktigaste vapen i fria stater, sysselsatte icke allenast män, ty Greklands filosofersamlades ej sällan hos snillrika qvinnor, och Åspasia, Perikles lärarinna, såg sig hedrad bland fäderneslandels yppersta namn. Qvinnorna gåfvo ju redan i mythen värde åt vetenskap och konst, då nästan i alla, särdeles de intellectuela, väsen, Antiken framställt, qvinnorna öfvertagit rölerna. Så se vi segern likasom visheten, de vetenskapliga så väl som konstens olika prototyper, tillhöra skönbetens och behagens kön. De voro också Gudarnes älsklingar. Fosterlandskärleken var hos dem ej mindre, och de spartanska mödrarna visa häruti det mest hjeltemodigt uppoffrande exempel. Hvad qvinnans värde hos Romarne förmådde, derom talar monarkiens störtande, och dessa namn, hvilka likt glanspunkter lysa i den republikanska dygdens häfder. Så länge sedernas helgd utgjorde hufvudkarakteren, voro Romarne okulvelige, och Dea Roma en gudinna, som sträckte spiran öfver alla folk. Dock med Grekiska och Romerska gestaltverlden gick skönhetens makt icke förlorad, den uppstod i ny och förklarad glans med kristendomen. Dess anda och försoning skapade också den högsta fulländade bild af qvinnans ideal. Då frambragte den romantiska medeltiden, det germaniska grunddraget, som visade sig i högre aktning för qvinnan, förädladt genom den kristna religionen, en helt ny gestalt af kärleken. Sålunda uppstod det kristna hjeltelifvet — chevaleriet. Nu blef det qvinnan, som med riddarskärpet omgjordade den i härnad dragande hjelten, hennes bild lifvade hans med i striden, och det var hennes hand, som räckte kransen åt den återkommande segervinnaren. Betrakten nu åter vår tids förhållanden. Dess framåtskridande elementer äro baserade på den fasta grund, som heter frihet och upplysningn, ett folks heligaste palladium. Under dessa förhållanden kan den öfverdrifna s. k. Culter, man fordom egnade könet, vara lika litet naturenlig; som den barbariska hårdhet, hvarmed de vilda folkslagen behandla dem. Den kristna religionen, när den helt och hållet genomtränger folkens lif, tål hvarken tyranner eller slafvar; en hvar är ett fritt väsende. — Men det gifves en tyrann i vår tid, som förslafvat äfven de friaste folk; den heter Modet; för dess tillfredsställande uppoffre vi till och med den nationella sjelfständigheten, för dess nycker uppoffras också qvinnans högre bestämmelse. Medan den unga flickans kroppsutveckling förtvinat under inpregling af pensionslifvets brokiga lärdoms profcharta2, beredes hon för sitt uppträdande i sällskapslifvet, för societeten. I stället att nu alltmer utveckla det för alla lintryck öppna sinnet, i tankens och vetandets Isferer, föres hon i denna, det flärdfria naturIsinnets tortyrkammare, som kallas stora verlIden, med sin fadda själlöshet, och denna fal-: Iska s. k. cenvenance, som despotiskt bjuder Ipvisa dig motsatsen af hvad du är. Här gäller Istelhet och pruderi för sätt att varar, att (veta föra sig, då deremot naturlighet och ett lokonstladt väsende får namn af frihet, ja till och med af fräckhet — med ett ord, förställningen går sålunda alla stadier igenom, oftast li morgongåfva medförd i dessa många af fåfånga och beräkningen knutna förbindelser. Så -lutgick från den oförderfvade bygden mången (lfager mö, för att rekrytera de stjernor, som efIterhand lysa och försvinna i nöjenas och flärdens brusande hvirflar. Mången kom aldrig ATA AL kanssa ALAA LHLlafia Iluvahlina?9 TA