Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 1

OM DE FÖRESTÅENDE PARLAMENTSVALEN I STORBRITANNIEN. Det är numera ej alt betvifla, att det nuvarande parlamentet kommer att upplösas, och ett nytt att väljas straxt derefter. Genom Peels offall från en del af Torypartiets satser, och derigenom att många af detta parti slutit sig till hans nya åsigter, har partiet blifvit så desorganiseradt, att den nuvarande liberala ministeren, oaktadt underhuset blifvit valdt under inflytandet af ett konservatift kabine!t, kunnat med detta underhus genomföra åtskilliga reformer. Men det finnes visserligen saker, som, så länge detta underhus kommit att sitta, för Russelska ministeren hetat: INoli me tangere. Det säger sig sjelf att en minister, för att med kraft kunna föra statsrodret, måste stödja sig på en representation, sammansalt icke af ljumma vänner eller till hälften fiender, utan af män, som hufvudsakligen äro med ministeren liktänkande öfver de politiska frågorna. Sådan är icke för närvarande ställningen emellan underhus och kabinett i England, och en parlamentsupplösning var således att förutse. Man rustar sig redan till de nya valen; och Daily News innehåller, med afseende derpå, en väl skrifven och läsvärd artikel, af hvilken åtskilligt torde vara att lära för våra mest inbitne konservative, i fall de öfverhufvud ej stålsatte sig emot hvarje lärdom, som ej står i deras föråldrade politiska katekes. Artikeln är af följande lydelse: Al!a partier måste nu omsider hafva funnit, att det icke är nog att hafva en majoritet af enfaldiga, stumma voteringsmacbiner, för att antingen drifva fram eller spjerna emot någon inskad eller hatad å:gärd eller politik. De lera förändringar, som träffat jordbrukets och jyrkans intressen, oaktadt dessx intressens förnade öfvervigt, böra inplanta den allmänna ärdomen, att seger, äfven inom det representaiva systemet, icke alltid beror al det största intalest, och att ingen, om än så talrik, skara af dumbufvuden, de må vara huru envisa som nelst, kan lyckas alt upprätthålla en sak, som tår i strid med tidens behof och de ider, som den röra sig. Hurudan har väl det ultra-konservativa pariets taktik och öde hittills varit? Det har ipphöjt och ställt fram ett halft dussin män af alang: och erfarenhet, och gifvit dem till följelagare män med den minsta möjliga qvantitet dessa förmögenheter. Följden har blifvit en nar skiljsmessa emellan sådana anförare och n sådan trupp; de förre hafva nödgats antaga ollen af skrymtare, och de sednare funnit sig MIIDH SM DAT AR TT TD