Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 1

—————Detta var ett temmeligen svårt problem att lösa fö kommerserådinnan. Under tysthetslöfte hade grefvens la kej berättat så mycket, han visste af äfventyret, för fri Asplunds kammarpiga, hon hade framburit det till sin fru och på sin korta väg hade redan saken antagit ett högs vidunderligt utseende. Det der låter otroligt, sade kommerserådet; kan al drig hafva passerat... något måtte det likväl vara...deltt skall nedtystas, och om. någon af folket gör dena minsta an spelning derpå, så måste du påstå, att det är osant.. Låtsa vi -om ingenting, så tvinga vi Adelbeim att åtmin stone iakttaga anständighetens fordringar... blir han der emot retad, så kan det falla honom in att uppenbart trots Oss... Och hvad vilja vi göra? Charlotte är hans hu stru, och, såsom du sjelf sade, han står för högt för oss Margreta, han vet så väl som vi, att vi med våra pennin gar köpt hans titel. Vår dotter kan icke skiljas ifrån ho nom, ty... så slutade kommerserådet sin långa oration.. då först -skulle ledamöterna af vårt förra stånd få roligt I alla fall kan du lita på, att jag skall skaffa mig noga un derrättelse om fru ... frun der borta. .. Ja, om du lofvar att skaffa bortna... och jag vet att det kan du, om du vill... så löfvar jag dig heligt, at jag skall tiga... Ack, om bara Bergen nu vore qvar!.. Herre Gud bevare min Charlottel, tillade hon efter e) stunds förlopp; det kan aldrig gå väl, det såg jag, mer ä1 väl, när hon stod i brudstoln!...n . Upptagen af oro öfver sin dotters tvetydiga lycka, märkt hon ej, att hemska, pinsamma tankar, dem hennes or frammanat, klart målade sig i kommerserådets glödand blickar. TRETTONDE KAPITLET. Just under detta samtal var Louise på besök hos Al! bertina, som väl lemnat sängen, men ännu ej var så frisl att hon vågade gå ut.