Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 2

sätler fjedrar under sin vagnsstol?derför att ban går i en anständig herremansrock? Är det detta, som är den rysliga lyxen? ... För min del har jag svårt att häri se annat än allt godt. Denna slags lyx, så snart den icke öfverstiger ens tillgångar, — och detta vill ingen här påstå, om ej för enstaka undantag, — är den icke, rätt betänkt, den första grunden till en genomgripande sedeförbättring, i stället för till sedeförderf? Bonden skall arbeta sig upp från träl till herre, — detta är nu sakernas oafvisliga gång — och hindret härför har bittills icke blott legat i de andra klassernas despoti, men till stordel äfven i bondens medfödda cynism. Det kan visserligen finnas exempel på bildning, snille och vett i trasor och smuts, men i allmänhet blir det dock en regel: snygga opp dig först och du blir sedan lättare folk af fål Bildningen följer. visst icke med frackep, men borsten är dock en verksam sak att bjelpa till i detta afseende. Det är naturligt nog att det ännu finnas intressen, hvilka helst önskade bonden evinnerligen, såsom hittills, djuriskt framsläpande sitt lif i en snuskig lerkoja, -i sällskap med sina fyrfota kreatur; men denna önskan låter gudskelof icke mer realisera sig i längden. Dn medelklass, som af ålder legat, väntande på sin tid, embryonisk!, i det svenska bondeståndet, den utvecklar sig redan dag från dag; den tilltagande inre kulluren och hvad iman behagar kalla bondelyxenp, äro i detta afseende tvenne på hvarannan ömsesidigt hälsosamt inverkande faktorer, och man skall taga sig till vara för att med förhastade omdömen och hvad mer är: fördömelser, lägga sig i tidsandans djupa meningar. Dessa reflexioner uppstodo hos mig just under resan från Malmö med omnibusen. Man blir manad till allvar i detta slags åkdon. En daglig tur af denna sort är det enda jag vet, som skulle kunna göra mig till filosof, verklig filosof på tyskt, djupsinnigt vis, se så der litet .... Land heter på geografisk latin Londinum Gothorump. Detta är nu till dags mer än någonsin rättvist, Det är gothiken, som stämplar denna stad. För resten vill jag bärom sjunga: Det gamla Lund känns ej igen, den fordna korsverksstaden, stenmur stiger vid stenmur opp, ren hela långa raden. Det Brunius är som med näpen konst bär medeltiden härmar; moderna verk, uti fickformat med götiskt pressade pärmar! Fru Carolinar känns ej igen sen blott i går. Besinnon att gölisk är hon utanpå och rent katolsk är hon inom. Der förr Esaias strödde sitt skämt, eller sjöng om frihet energiskt, der smyger nu pietisterit, gulögdt, gräfenbergiskt. Der fordom snille och lifslust ej behöfde samvetsplåster, der suckar nu ett makalöst ve inom göthiska fönsterposter. Så har till det bättre sig staden vändt, — den annat tror, gud straffe! — och lefver af -fromhetens ölost nu och af dygdens cichoriekaffe. Och vare detta nog sa om staden Lund. 7 , (Slutet följer.)