Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 2

visat dig brist på gard?... Du måtte väl aldrig kunna pretendera, att jag skall försumma min tjenst vid hofvet och vid gardet, för att spela älskare åt min hustru, för att vara hennes Damon. Det kan passa bourgeoisien, ehuru jag fruktar, att äfven den hindras derifrån af sin ekonomi. Pardi, om nu någon hört dig tala, min Charlotte, hvad jag skulle rodnat öfver min husfru! Hvad! tårar? För hans inbillning framställde sig nu alla de uttydningar, Charlottes tårar kunde få, i händelse någon kom att märka dem, och de följder detta kunde hafva: han böt om ton. Jag ser, att jag får bli predikatör och predika litet bon sens för min lilla hustru. Det är visst sannt, att äktenskapet äfven i vårt stånd bör grundas på ömsesidig kärlek och högaktning; mycket bra, när detta, såsom med oss t. ex. inträffar, men absolut nödvändigt är det ej. Man gifter sig vanligast i stora verlden för att skänka descendenter åt ett illustert namn, och för alt erhålla en dam, som gör les honneurs i sitt hus. Fruntimmerna göra det, för att få eget hus, namn och rang, kunna freqventera hofvet och societeerna. Min bästa Charlotte, du har för mycket förstånd att ej inse, quelle figure singulitre tvenne gifta personer skulle göra i verlden, som... excusera expressionen!... vore besatta af en sidan extråme tendresse för hvarannan, som du önskar. De skulle ju bli föremål för det grufligaste persifflage. Har man ej tillräcklig tid att vara öm ändå? Skull: det inte låta superbt... Grefvinnan Dohna frågar, om grefvinnan Adelheim tar emot? Och det svaras: ack, bed grefvinnan ursäkta, jag är inbegripen i en töte a tåte med min man... eller t. ex. om jag, då jag skall tjenstgöra vid hofvet, undanber mig det sålunda: Sire, jag besvär Ers Maj:t att ej vredgas; jag kan omöjligt lemna min älskade maka? Nej, makar i stora verlden måste äga mycken politesse och beinveillance för hvarann, mais point du tout vara genanta eller fatiganta, och det blir man ofelbart, när man vill hafva det såsom du, Det händer ofta, att grefven och grefvinnan vistas i olika societeer, och då vore det ju charmant, om den ena ej kunde unåvara den undra! Nå, att allt bör gå anständigt till, att ingen last år inträde i sällskapet, sentend de soi måme ... jag skall uIdrig gifva dig orsak till jalousie, och om min Charlottes. jerta tror Jag mig säker... således ha vi i den delen in-. enting att frukta... Ännu en liten barnslighet till måste ju aflägga: du talar ej om annat, än din son... tror du nte, att jag älskar arfvingen till mitt namn? ... men jag an ej billiga, att du jemnt talar om: din lilla Gustaf eller. fhåller. dig ifrån socteteen för:pojkens skull. Låt honom, ara hos amman.. Nå, att du. ibland tar honom.på ärmen! eh visar honom för ditt främmande, det är ganska vaet EN or a