Aftonbladet – 15 juli 1847, sida 2

DJURGÅRDSTEATERN. Denna teater hade i går inbjudit publiken på tvenne nya originalpjeser på samma dag: Filantropen, dramatisk skizz i en akt af en obekant auktor, och Bröstkaramellerna, lustspel i 3 akter, med kupletter, af vår redan förut väl ackrediterade dramutiske författare, hr J. Jolin. Fiantropen är ett litet stycke af moralisktsatirisk tendens, hvarmed förf. åsyftar att framställa en typ af den falska filantropien uti en possessionat på landet, som till den grad blifvit hänförd af deltagande för fångars och brottslingars olyckliga belägenhet och af ideen att förbättra dem, att han för denna vurm glömt bort vården om sina egna torpare, ja till och med låtit en sådan uppsägas för att ditsätta en korrektionist, hvarefter den ärlige torparen af den oförskylda nöd:n slutligen drifves ull en stöld, och återkommer efter flera år att fordra räkenskap af husbonden. Intrigen, som hvälfver sig häromkring, är ej illa funnen, språket vackert och situationerna på flera ställen rörande, men skildringen påagligt öfverlastad och ti!l en stor del misstecknad, hvilket vi en annan gång närmare torde få visa. Hr Joliv.s Bröstkarameller är en för Djurgårdsteatern serdeles passande komedi, der hufvudpersonen är en gammal man, som rest till Stockholm på 4 dagars permission af sin fru, och der får det infallet att spela libertin, samt derigenom råkar in i en mängd äfventyr, det ena löjligare och mera inveckladt än det andra. Hela stycket har en förträfflig komisk hållning, som ingalunda skämmes bort af herr Fredr. Deland, hvilten är riktigt i sitt esse, och ej heller :f de öfriga personerne, bland hvilka blott en, tapetserargesäll vid namn Gardin, förråder nästan för mycket idyllisk npaivetet. Stycket innehåller en god portion moraliskt salt; ordlekar och infall dugga jemt hela pjesen igenom, och kupletterna äro ganska nätta och förtjenst ulla. Vi beskrifve icke innetållet närmare, emedan enhvar säkert går att se detsamma. Djurgårdsteatern har här fått en ypperlig kassapjes för ett par månader, och hr Jolin visat ett prof på sin kallelse till författare för scenen, hvilket i vår tanka, hvad uppfinningen beträffar, öfvertriffar båda hans föregående arbeten, i plan och hållning, om också enskilda partier i dessa hafva företrädet.