Aftonbladet – 12 juli 1847, sida 3

Herre Gud, min stackars Albertina! huru skall det gå! med henne? Jag hann ej svara, ty farb-or föll in: Ja, så går det med felaktiga anstalter! Saken, fördorflig i och för sig sjelf, ger anledning till det största tyranni och de gröfsta orättvisor. Ack, om kungen ändå gåfve bränningen fril I Om kungen bara vissten... tillade jag ... Ja, det tror jag, om han visstel återtog farbror. Men deri ligger just knuten. En kung... han må nu vera så skarpsynt som helst... får icke s3 mer, än hans omgifning låter honom sa... Men hvad sade du, mor, om Albertina ?n Ått jag aldrig förstår, bur det aria barnet skall kunna lefval svarade hor. Nå väl, så far och hema hit heane. Får jag det?.. Ja visst, min gumma... Jag gillar fullkomligt, sade farbror och vände sig till mig, att du i början tar din reträtt till Dahblfors på Lidön. Men låitom oss tänka efter hvad man bör före:a i afseende på det närvarande tillståndet vid Nontuna. Jag anser omöjligt att vår sjuttonåriga Albertina kan i så brydsamma omständigheter, som dessa, handla på egen hand, helst hon har ett barn vid bröstet. Efter flera öfverläggningar, dem jag här öfverhoppar, blef omsider beslutet att, efter faster Malla ville fara till dig, skulle hon uppgöra med tjenstfolket om lön och kostpenningar, tilldess den, som köper egendomen, kommer att tillträda; hvareft-r hon skulle föra dig bit. Den, som sökt störa vår stilla julglädje, skall åtminstone så till vida se sina grymma afsigter tillintetgjorda, att vi tillbringa denna bjertats högtid tillsammans, Väölsignadt vare min ädle faders minne, som ännu i grafven förmår skydda sin son! Måtte Gud gifva mig nåd och kraft att vandra i hans fotspår!