STOR STATSEKONOMISK KONGRESS. De sednaste utländska tidningarna innehöllo; den ganska intressanta underrättelsen cm en inbjudning, som den belgiska föreningen till bandelsfribetens beordran nylig n utfärdat, och hvarigenom den anmodat alla, som nitälska för de statistiska och ekonomiska vetensksperna, att samlas till en kongress i Brässel den 46 nästkommande September. Detta är ett steg, som bör kunna leda tul de bästa följder. Det stora problemet att hestämma företrädet emellan en fri eller en artificielt reglerad handel, är för närvarande det ämne, som framkallar de talrikaste diskussionerna i de lagstiftande församlingarne i Fronkrike och Ensland, Belgien, Holland, Preussen och Förenta Staterna. Den belgiska föreningens programm är också märkligt för den anda, hvari det är sammanfottadt. Män ef alla klasser, som allvarligt egna sig åt statsekonomiska forskningsr, äro inbjudna till deltagande i mötet. Föreningen utgir från den synpunkten, att diskussionerna skola vicra omitligt i intresse och lärerikhet, om representanter af alla opinionsnyanser, ifvensom af alla klass-intressen, infinna sig vid kongressen. Den klarsyntaste och skarpsinnigaste tänkare i statshusbållningen kan virna i kunskap och insigt genom att få höra äfven vilsefarande åsigter framställda af min, som hylla äm af öfvertygelse; de kunna dergenom komma i tillfälle att upptäcka irringar och fördomar i sjelfva det rådande sättet att uprfatta och tyda vissa grundsanningar — domar, på hvilka logiken ofta får stupa kullerbytta i vissa hufvuden, som tyckas vara skapades på ett eget sätt, att ganska klart kunna följa eller sjelfva anställa ett sundt räsonnermang, till dess de komma till en viss punkt, hvarefter deras förstånd synes alldeles bortbjudet. Vid ett sådant! tillfälle som den omförmälda kongressen, skall den stera samlingen a kunniga :ffärsmän, lef-! vande under många olika sociala och politiska förhållanden, mäktigt bidraga till upptöckandet af de omständighetet, hvilka med mer eler! mindre skäl ännu kunna ligga i vögen för h:ndelns emancipation, och tiil utfinnande af de lindrizaste och minst kostsamma medel act cfligsna dem. I Den omfattande syftningen af den irågave-. rande kongressen ådagalägges ock genom vrogrammet öfver de blifvande debatterna. Föreningen framställer nemligen såsom ämnen till öfverläsgning: sjelfva grunderna för statshushållningen och för den fria handelns lärosatser; de lIckala och klass-intressen, i hvarje land serskildt, som åstadkomma en benägenhet a:t söka hindra handelns frigörande; den verkan, som den fria hinden skall hafva på de arbetande kassernas vilkor; dess sannolika inflytande på vetenskap och konst, på civilisationen i allmänhet och på de ömsesidiga förhållanderna mellan sjelfständiga stater; samt slut!ign dess verkningar på regeringarnas financiella och allmänna förvaltning. Det är klart, att resultatet af dessa öfverlärgnngar, ehuru talrika och lysande namn på statsmön och vetenskapsmän, som må räknas bland kongressens medlemmar, icke kan cmedelbart gifva sig tillkänna i handling. Men sannolikt skall in en besöka deita möte, utan att der kunna inhemta någon vy ijt eller modifiera den han förut haft. Den olika färgton, som miste blifva rådande i framstä Iningarna af män frin olika linder, skall säkert gifva åt det hela en friskhet och ett nyhetens behag, som skall öka debatternas intresse. Det mest lärorika skall sålunda naturligtvis blifva att få höra framställas de invändningar mot handelsfriheten, som inskränkningssystemets janhängare, från sina, som de vanligen benämn3s, nationella synpunkter, enföra mot frihsndel-grundsatserna, t. ex. fabrikssystemets anhängare inom tyska tullföreningen för en ökad beskattning på bomullsgarn, någon af de fransyska stora possessionaterna, samt skossoch bruksegarne emot nedsättningen af tutlen på jern, eller införseln af boskop i Frankrike, eller någon representant af bruksoch fabriksintresset i Sverge, der handeln är mera fjettrad än i något annat land, genom totalt importförbud å många de vigtigaste förbrukningsartiklar. såsom alla släta väfnader utan undantag af siden, ylle eller bomull, vare sig hvita eller färgade, äfvensom Jern, raffineradt socker och minga andra saker. Det vore derföre i sanning ganska önskligt, om någon af prohibitifsystemets mest bekanta förfiktare härstädes, såsom t. ex. hr generallöjtnanten m. m. Lefren, hr magister Johansson, hr presidenten von Hartmansdorff, hr fabriksombudsmannen Grapengiesser, hr grosshandlaren R. von Sädow, som med så mycken talang förde herrar sockerraffinadörernas sak Mn RAT ANN