Aftonbladet – 9 juli 1847, sida 3

säkert är, alt vanligen både husbonden och tjena:en förlorar på de täta ombytena — hvilka ombyten i Wes:manland finna mycken uppmuuatran genom derstädes befintliga folkmarknader. Dessa äro mehnlige för tjenstefolket derigenom, att desse, i förhoppning om tjenst vid marknaden, icke i tid efterhöra sig tjenst, och ofta nog är tilloppet :;å tjenstefolk, synnerligast gifte statkarlar, vida större än behofvet. Då de nu blifva svikna i sina förhoppningar, återgå de till sina socknar och blifva det påföljande året utan tjenst. Under detta tribetstillstånd blifva de, under sin sysslolöshet ofia nog både i ekonomisk och moralisk väg förderfvade, och återfinnas icke sällan i Westerås slottsarrester. För att utan uppoffring kunna bereda arbetaren under dess ungdom tillfälle att samla något för ålderdomen måste han tvingas till bushillsaktighet, hvilket ej ofta kan åstadkommas om ej en husbonde sjelf gjör bsparingar under arbetarens yngre år, och i stället gifver honom en mindre lön under den tid, då ban borde göra d nia insamlng. Hos insändaren tillgår sålunda, alt då en arbetande yngling uppnått 18 år, insältes för dess räkning isparbanken 40 rdr hvarje år; dessa få cj lyftas förr än han gifter sig. Eburu obetydiig summan är, händer deck ofta att den blifver tillräcklig för den blifvande bosättningen, och särdeles besynnerligt är, att sedan blott några insättningar i sparb.nksboken blifvit gjorde, börja de tlesta arbetare att af sin egen besparing insätta någut i boken. Vil arbetaren träda i äkten-kaj blifver han delaktig af följande rättigheter: 41:o Bröllop på husbondens bekostnad, om det önskas; 2:o För sig eHer efterlemnad enka under dess lifstid bostad, potatesland, delaktighet uti den till alla arbetlarne gemensamt hörande äng, samt en årlig pension af 8 rdr 46 sk. bko; 3:0 Fri skolundervisning för sina barn; 4:2 Delaktighet uti försäkring för olycka med kreatur, d. v.e. alt om en arbetare genom någon olycks förlorar sin ko, uttaxeras ersällniogen för skadan genom fördelning på alla arbetare, då förlusten endast blir några skilling på hvarje. Dessa obetydliga omstä digheter hafva dock der pålföljgen att nästan aldrig någon tjenare flyttar, och skulle en vacanee inträffa, är den särdeles eftersökt. Jag skulle inrerligen önska att hvar och en större landtbrukare, ty det är just de store egendomarne som vanhgen mist betunga fattigvården, vile Lbärå fästa något ascende, och följa detta system. — den 6 Juli 4847. 5 TIG Landtman.