Aftonbladet – 9 juli 1847, sida 3

STATSKARLSSYSTEMET. En sktad ledamot af landtbruksmötet, har redan i förrgår adresseradt till Red. nedanstående skrift, som tiden ej medgifvit att förrän i dag införa; men som förijenar ganska mycken uppmärksamhet. Red., som personligen känner insändaren, kan i följd deraf vitsorda uppgifternas riktighet, och vi skulle med nöje hafva nämnt författarens namn, om sådant ej blifvit oss uttryckligen förbjudet. likhet med de fleste talare, vid dagens allmänna sammankomst med Jandtbruksmötets herrar ledamöter, ogillar jag det öfverhandtagande statskarlssystemet, hvilket i stor mån bidrager till fattigdomens och tiggeriets ökande; men då svårligen jordtorpare på de ställen der de blifvit borttagna, kunna åter uppsättas och svårighet förefinnes att i de flesta af Sveriges mellersta provinser finna personer som äga nog förlag för att kunna emoltaga ett försvarligt torp; så skulle jag tro att hufvudfrigsn är att så antaga och använda arbetsfolk vid jordbruket, att de icke alltför mycket komma att betunga fattigvården, och då det lyckats insändaren att vid ett större gods med omkring 1500 menniskor inom en tid al 45 år, helt cch hållet hafva borttagit allt tiggande, så har jag ansett mig icke vilja förtiga det sätt, hvarigenom detta goda förhållande åetadkommits, utan någon egentlig ekonomisk uppoffring å husbondens sida. — Utan att arbetaren har välvilja för sin husbonde, blifver arbetet honom ännu tyngre; och denna välvilja återfinnes bäst, då arbeteren är förvissed om en lugna ålderdom, och stt han ej, då han blir orkeslös, tvingas anlita medmenniskors barmbertighet. Vill man hafva goda arbetare måste dessa så aflönas att de icke årligen behöfva flytta; cch