Aftonbladet – 9 juli 1847, sida 2

ANDRA ALLMÄNNA LANDTBRUKSMÖTET a Onsdagen d. 7 Juli. Scktionen för binäringarne. På hemställan af sekreteraren, hr Arrhenius, på vars föranledande 77:de frågan blifvit väckt, före-l Irogs densamma först; den lyder så: Skulle genom insamlande af mjölonris (Arbutus Uva Ursi) och beredande deraf till Svensk Sumach, en ny lönande exportartikel kunna tillvägabringas? Grefve v. Saltza hade derpå meddelat det svar, att mjölonris i vårt land finnes till så ringa mängd, att det icke kan komma i fråga såsom exportvara. Detta var alldeles motsatsen till hvad hr Arrhehius hade sig bekant; och han vitsordade mjölonrisets allmänlighet. Dess värde bestod deruti, att det kunde ersätta färgämnet italiensk sumach, som kostar 3 !, rdr 185, hvaremot mjölonriset säljes för 1 !V, rdr. Den svenska sumachen, som redan funnes omtalad i K. Wetenskapsakademiens handlingar för år 1753, har på sednare tider väckt uppseende och vunnit efterfrågan utomlands. Mycket mjölonris hade redan exporterats från Calmar län. Efter Sverge har så få binäringar och detta kunde bli någonting i stort, hade hr Arrhenius ansett sig skyldig fästa uppmärksamheten derpå. 79:dra frågan: Hyilket är det ändamålsenligaste sättet för beredande af stärkelse och mjöl af potates? Och till hvad pris kan en tunna potates godtgöras genom beredning af dessa produkter ? Grefve Saltzas svar innefattade en beskrifning på ett allmänt bekant sätt för stärkelseberedning, hvilket också, efter hvad hr professor Palmstedt vitsordade, vore ganska bra, synnerligen med tillägg af några i sednare tider tillkomna förbättringar. Professorn meddelado derefter, till svar på så väl denna som 73:e och 74:e frågorna, fabrikör Lundgrens i Askersund katalog öfver hans tillverkningar af stärkelse, sirup, öl m. fi. andra fabrikater, bland hvilka några nya. . 73:e och 74:e frågorna, som härpå diskuterades gemensamt med den 72:a, äro af följande lydelse: Har man lyckats i Sverige att af potates bereda sirup, som kunnat anses jemförlig med vanlig sockersirup? Och till hvad pris skulle en tunna potates genom denna fabrikation möjligen kunna realiseras ? År någon vidare erfarenhet vunnen angående potäters användande till öl och dricka ? Hr v. Celsing beklagade, att ej hr Hedengren vore närvarande för att meddela upplysningar i en förevarande fråga, alldenstund han i vida större skala än hr Lundgren tillverkat fabrikater af potates. Talaren hade uppsatt på expositionen potatesöl af egen tillverkning, och han inbjöd sällskapet vid besöket i eftermiddag smaka på detta fabrikat, hvi!ket han i vinter lyckats uppbringa till serdeles fullkomlighet. Utaf 27Y, tunnor potates och 2 lissund kornmalt hade det lyckats talaren att erhålla 360 till 400 buteljer godt öl. Detta öl innehöll 46 procent socker, och vore ungefär dubbelt så starkt, som det vanliga Stockholms-ölet. Ville man hafva svagare öl, fölle det sig naturligtvis billigare. Vid beredningen af ölet vore isynnerhet att observera värmegraden. Ingen syra tillsattes eller begagnades, endast humla, för att få den bäska smaken på ölet. Färgen erhålles genom brännt malt; utan att något färgämne tillsattes, skulle ölet blifva färglöst. Hr Moberg omnämnde åtskilliga försök att bereda stärkelse af sjuk potates, vid hvilka försök han sjelf varit närvarande. Somliga potäter voro till !Y;, andra till , förstörda af torröta. Dessa försök hade fallit ut mycket lyckligt, så att utaf en tunna mycket skadad potates erhållits 4 !, lispund potatesmjöl. Detta hade betalts med 4 rdr lisp.; så att då arbetskostnaden, som utgjorde ungefär för ett dagsverke 42 skill. bko, afdrogs, hade man för en tunna af potatessjukan mycket skadad potatis ungefär 5 rdr 48 sk. Ma : Hr Bahr yttrade sig uti frågan angåendesiraps beredande af potates. Denna siraps sötma är, såsom bekant, temligen ringa (den förhåller sig till den vanliga sirapens ungefärligen säsom 4 till 2.), hvarföre dess värde naturligtvis äfven måste i samma mån vara mindre. På grund deraf, att den foderart, som finnes i stärkelsesirap, eller drufsocker, innehåller en viss qvantitet kemiskt bundet vatten mera än det vanliga eller rörsockret, hade varit föreslaget, om ej genom att någon tid hålla: stärkelsesirap vid en betydligt hög temperatur, 140 å 420 C., man kunde förmå drufsockret att släppa detta vatten, så att det öfverginge till en annan foderart, laller rörsocker, i den modifikation i hvilken det finnes i den vanliga sirapen. Försök hade, ceburu cj f hr B., i detta afseende varit gjordt vid teknolögiska institutet, hvilket första gången lyckats, men