Aftonbladet – 8 juli 1847, sida 2

vara under ett visst pris, utan hvars erhållande han förlorar på att bränna och heldre säljer säd. Suparen kan icke heller köpa mer, än han kan betala, så att förbrukningen blir inskränkt till hyad den hittills varit. Således tror jag, att för att göra bränvinsbränpningen så litet skadlig som möjligt, bör den göras så fri som möjligt och beskattningen !ka på varan, antingen tillverkningen sker med större eller mindre panna. Derigenom skola de små brännerierna gå under och de stora fabrikerna qvarstå. Br De Marc: Det är svårt att förena den sats, hvarmed denna fråga börjar, med den opinion, man under förmiddagens session uttryckte i afseende på nästföregående fråga. Det vore kortligen att tala bäst nu då bränvinsbränniog ej kan undvikas, man itminstone undveke att supa, eller då sådant torde ligga utom möjlighetens gräns, åtminstone gjorde det så litet som möjligt. Till någon delinstämmer jag uti br Hartmansdorffs konklusion, att beskattningen är rättvis då, när den blir lika för kannan bränvin, tillverkad uti stor eller liten panna. Likväl vill jag icke gifva bränvinsbränningen den obesränsade frihet hr Martmansdorff velat tillegra densamma, utan, i likhet med hr Odelberg, anser jag att man icke bör ändra den princip, hvarpå lagstiftningen för närvarande hvilar, utan blott tillse att beskattningen blifver mera rättvis än hittills, hvilket mål ännu icke blifvit uppnädt, oaktadt allvarligt bemödande att hinna detsamma. Vi hafva redan den lyckliga erfarenhet, att husbehofsbränningen och superiet aftagit. De vidare framstegen tror jag böra väntas af en stigande upplysning och folkets moraliska förbättring. Deremot ser jag ej någon fördel deruti, att tillverkningen endast inskränkes till stora fabriker, helst det är helt andra personer, som supa, och helt andra, som bränna. Bet synes också innebära en orättvisa mot jordbruket, som producerar alla för bränning nödiga råämnen, att, så all säga, tvinga det först att sälja dessa varor till det pris den store fabrikanten bestämmer och sedan köpa bränvinet af honom på samma vilkor. Jag anser att man här, som eljest annars, bör akta sig för våldsamma förändringar, samt vid reformerne bibehålla den nuvarande lagstiftningens grunder. Friherre Hugo Hamilton: Uti någon motsats mot den siste värde talaren, tror jag att lagstiftningen kan så ställas, att den väl kan sättas i öfverensstämmelse med den opinionsyttring, som under förmiddagens session afgafs och ändock ställas så, att den beskär landtbruket vissa fördelar. Jag är för frihet uti denna fabrikation och, ehuru jag på förmiddagen såsom landtbrukare förklarat mig emöt bränvinsbränningen, anser jag dock att den icke blindt får förskjutas, så länge superiet icke upphört. Jag skulle tro att denna fabrikation bör behandlas fullkomligen lika med alla andra. Ihågkommer man att denna produktion årligen uppgår till en summa af 45 millioner, under det landets förnämsta exportvara, jernet, icke lemnar årlig tillverkning för en dylik summa, så tror jag det är desto vigtigare att produktionen sker för bästa möjliga pris, att fabrikationen således icke sker uti små verk, hvilka erfarenheten visat lemna mindre produkt med högre produktionskostnad, utan i stora verk, der man kan tillgodogöra sig de resurser vetenskapen erbjuder. Uti alla af mig kända länder är lagstiftningen nu mera fri så väl i afseende på tillverkningens belopp som tiden och användandet af redskap. Det synes också ej välbetänkt att genom inskränkning i tiden låta förlagskapitalet vissa tider ligga rentelöst. Detta hvad den ekonomiska delen af frågan beträffar. Hvad åter angår sjelfva beskattningsfrågan så förtjenar nämnas, att den uti andra länder genomgått ungefär enahanda stadier som hos oss, ehuru man utomlands hunnit längre. I Preussen upptog man först beskattningen efter pannerymden. Der funnos också, utan att räkna de eröfrade provinserne, icke mindre än 200,000 (?) små pannor. Ständigt måste på denna väg nya kontroller vidtagas och ändock befunnos de städse otillräckliga. Lagstiftningens sista åtgärd har man äfven kringgått, genom att ututvidga röret. Dylikt inträffar alltid. Med anledning häraf har man i Preussen slutligen öfvergifvit denna bana och ansett tillverkningen bäst kunna beräknas efter mäskekarens storlek och till norm har man tagit den mest tjocka mäsk, då det alltid blir dens fel och förlust, som icke förstår bereda mäsken af lika mäktighet med den som användes vid andra fabriker. Följden af denna lagstiftning har varit att bränvinsfabrikationen nu är koncentrerad på färre händer. Detta har visserligen haft den följd att i Preussen slutligen pannor af under 400 kannors rymd blifvit förbjudna på det man icke obetänkt skulle försöka en med rhindre redskap omöjlig konkurrens. Vid trenne riksdagar har jag framställt förslag, enligt med de äsigter jag nu yttrat. Vid första riksdagen fann jag ej något medhåll för denna mening utom utskottet. Andra riksdagen omfattades den af ett stånd. Vid tredje riksdagen erhöll den 2 stånd för sig, men mötte så starkt motstånd hos bondeståndet, som uti den närvarande bränvinslagstiftningen ser likasom ett sitt privilegium, att jag, som icke älskar angripa inrotade fördomar på någon annan äg än upplysningens, fann mig föranlåten att, för vinnande af framgång åt mina åsigter, föres!å någon modifikation uti det system, jag hyllade. Från början har jag varit af den tanka att samma frihet borde gälla för så väl stora som små pannor, men då det synes omöjligt att beskatta eller åtminstone kontrollera beskattningen på alla småpannor, så ansåg jag man borde vidtaga den utväg att hvar och en skulle äga frihet att med lyftpanna af 45 kannors rymd bränna hela året emot en fix skatt. Med denna medgift skulle ett af hufvudhindören för ett systematiskt ordnande af frågan förfalla, och på detta sätt skulle ej regulationer förefinnas, som liksom nödga allmogen att forcera sin bränning, hvilken nu måhända komme att inskränkas till. bränningen till helgerna och vid slottern. Mot detta förslag har man anmärkt att, utom det att principen derigenom rubbades skulle allmogen lätt finna att den vore lindrigare beskattad och då ledas att forcera sin bränning, så att de stora fabrikanterne ej skulle uthärda konkurensen med småpannorne. Man torde likväl böra besinna hvilka resurser stå de stora fabrikerne till buds. I andra länder har man medgifvit dylika undantag för de små pannorne. Detta oaktadt hafva dessa pannor hvad beträffar salubränningen, nästan fullkomlingen upphört, i anseende till de låga pris de stora fabrikerne åsatt sina tillverkningar. Beviljade man en drawback för export af bränvinet, så skulle någon lättnad kunna vinnas för vår handelsbalance. Jag vet visst att man sagt, det man ej borde till andra öfverföra det gift, man sjelf förskjuter, men man bör ihågkomma att sprit kan användas äfven uti åtskilliga fabrikationer. Antegas nu desse 2:ne principer, nemligen den af frihet uti tillverkningen och beskattning efter mäskekarens rymd, med undantag för de minsta pannorne, så anser jag att ett stort steg framåt vore taget. Af hvad betydenhet för öfrigt beskattningen å bränvin är, kan man se i Preussen. Der uppgick den under det förra systemet till 9 millioner Pr. Thaler, men har nu nedgått till 6, och efter samma proportion skulle den hos oss u gå till : frn ot -!