mot gärders och skjuts upptagande, 2it den afsåg folkrörelser och beväpnade förefag, sådana som det så kallade Dal-upproret (1742), ieke fredliga öfverläggningar om allmänra ärenden, som kunna röra orten samfäldt. Vi äre visser-ligen af den öfvertygelse, att 14846 års kungörelse icke behöfts, för att bestämma lagliga for-men för menigheters sammankallande: men då den nu verkligen gjort det, synes det vara em alltför godtycklig tolkning, att den endast skulle gälla för ärenden, som en eller annan landshöfdinge förklarar vara rättegångseller ekonomiärenden. Dessutom fatta vi icke hv2d hr Nerman vill vinna genom en sådan tolkning; ty kan ej 1846 års kungörelse lämpas på frågan om Tjusts härads äboers öfverläggn om de böra hos Konungen anhålla att varda skilda från Calmar län, så kan han icke hindra dem, att på kyrkovallarne öfverenskomma om sammankomster. SG B