Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 3

Först skola vi taga oss en qvällsvardsrisp, tillade han, och sedan kasta vi oss klädda på sängen. Klockan tre i morgon bittida dricka vi en kopp kaffe, ta oss derpå en sup... efter ett par timmar är hela affåren uppgjord, och sedan skall en god frukost just smaka.n Så skedde ock. På slaget tre framkördes trenne slädar, förspända med ovanlig!t, icke granna, men goda och starka hästar. Bror Blomberg och jag åka tillsammans, sade kamrern. Efter oss våra begge drängar: Pelle och brors dräng, ypperliga karlar! Länsman kommer efter. Handklofvarne äro väl med?) Jal grinade länsman, en stor och stark karl. På 4780talet voro länsmännen personer ur de lägre obildade klasserna, och hade på sin höjd lärt sig skrifva och räkna. Vid slottstullen. stadnade slädpartiet. Bommen var igen, ty äfven vid småstadstullarna visiterades den tiden. Men klockan strax efter tre hade det sina svårigheter att få tullbetjeningen vaken. Andteligen kom en ut och gnuggade sig i ögonen. Ha herrarne något på ?, frågade han enligt den gamla slentrian. Känner inte besökarn igen oss? frågade Blomberg vresigt och förargad öfver uppehållet. Jaså, det är herrarne!, genmälte besökaren med en min, som öfversatt betydde: folk af vår profession! Tullporten öppnades och man körde än fortare igenom staden. När de kommit utanför Kungsängstullen, tillstoppades hästpinglorna omsorgsfullt, och Blomberg, sjelfskrifven chef för den maktpåliggande expeditioneny tillsade: När vi komma fram emot Nontuna, åka kamrern och jag förut, ni dröja fem minuter, men sedan köra ni så fort som möjligt efter, -och stanna utanför stugan, tilldess ni höra oss nämna ordet: länsman!r Pelle får lof att komma hit och sätta sig, bakpå vår släda by tillade kamrern, som nog visste, hvad försigtighetsmålt hafva för värde, Och. nu bar det-åter af, i största tysthet. — (Forts.) , CARL von ZEIPEL. Let