Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 2

nn mLnotomtomräOäÄ Mm MM Hvarföre klagar menniskan då? Är hösten ej gifmild? Bär han ej vårens blommor till dig i mognade frukter? Löser ur mödan din hand, och bjuder på fröjder och njutning? Menniska! Öppna din själ till böner, öppna nu alla Dina sinnen och gläds, och blygs, och prisa den Högste, Som vid allt ditt knot ej tröttnar att göra dig lycklig! Helige Gud! Nu ser jag din makt, din vishet och ära! När du med vårens glans mig lockade, föll jag med oro Ned för dig ... jag blomman såg ...men hvarje förändring, Du på din himmer iann. oo; hos mig uppväckte en rädsla. Än förskräckte mig moln, än sjelfva aen :.sx2nde solen, Liksom min näring eller min brist du lemnåt åt slumpen, Eller att vinna ditt mål ej ägt otaliga vägar. När skall en dödlig förnöjd erkänna den Eviges vishet? Gyllene årstid, sänd att väcka den otacksamma, Blinda menniskan ur sin dröm, och trosta den usla! Var välkommen från himmelen ned, hvars rikaste skänker Hvälfva utur ditt ymnighetshorn och flöda kring jorden! Njut, mitt öga! Se vårens prakt och lysande färger Äfven i brodden blänka de fram och fälten förnya. Njut, mitt öra! ej fåglarnes drill, men lyckliga landtmäns Sånger vid slagans ljud, när de se sin möda belönas! Sinnen för känsel och lukt! J saknen sefiren och blomman ... Trösten er! höstens vind är beslägtad med sommarens fläktar, Och i äpplets friska behag bor blommans vällukt. Aftonbrasan är tänd...nu stunda de yppersta fröjder! Albertina! för Gig och för mig från fält och från trädgård Dukas vårt bord och väntar af oss att finna sin lättnad. När på tidens vingar en gång vår ålderdom nalkas, Strör med ymnig hand sin frost i glesnade lockar, Mötom då arm i arm med fröjd den helige gästen! Han är vår lefnådshöst ... då vilja vi hvila och njuta Kärlekens sabbatsqväll, som bådar uppståndelsens morgon. I Tack, min söta Gustafl sade Albertina och kysste honom, när han slutat. Skada, att jag inte kan svara dig på samma sätt, och om jag än kunde det, så har jag dock ingen anledning dertill ännu, ty en hustrus egentliga hufvudsysslor börja först hösttiden, då männerna slå sig till ro. Så är det särdeles med mig, som fått så mycket bopspart so ja, jag är riktigt villrådig, hvar jag skall börja och sluta, för att få i ordning till jul...men med Guds nåd skall det väl gå! Nätterna få tagas till bjelp. — Åb, om nätterna skall du väl hvila ändå!