Aftonbladet – 29 juni 1847, sida 3

för att äga eget hem, under det han genom sitt arbete skaffar sig och de sina bergning? Herr I. Th. Nathhorst yttrade sig, för förklarandet af sin åsigt af saken, vilja antaga det faktum, attien viss ort jordstyckningen kommit derhän, att de närvarande innehafvarne af de minsta jordlotterne kunna nätt och jemnt berga sig, men alla mindre ägolotter icke kunna föda innehafvarne. Dessa jordinnehafvare skola säkert få lika många barn, som den större jordägaren. Hvart skulle denna tillväxande folkmängd taga vägen? Hafva vi några större fabriker der de kunna användas? Skola vi skicka dem till Amerika eller Australien, för att befolka dessa länder, under det vi hafva tusentals tunnland ouppodlad jord inom vårt eget land? Det synes tydligen för hvar och en att vi icke hafva rågon debouche för dessa öfverflödiga personer, utan att de måste kastas tillbaka på landtbruket, som i sanning är den enda näring, som kan sysselsätta en större befolkning. Men har man kommit till den öfvertygelsen och erfarenheten, så kunna väl meningarne icke vara delade, huruvida det är bättre att den arbetande klassen sysselsätter sig med landtbruket såsom backstugusittare och stattorpare, eller såsom sjelfständiga jordägare eller arrendatorer; — och med detsamma torde ock frågan om hemmansklyfningens nytta vara gifven. Herr grefve C. H. Anckarsvärd ansåg frågan så väl i politiskt, som moraliskt och ekonomiskt hänseende, vara af den vigt, att densamma uti en församling af jordbrukare från rikets alla orter förtjente att synnerligen öfvervägas, — och med hänseende till prosten Holms yttrande anmärkte hr grefven att det väl torde få antagas såsom öfverensstämmande med Skaparens efsigt om jordens bebyggande, att dess innevånare skulle få besitta så väl större som mindre delar; och att det icke torde vara möjligt att säga: attidet eller det fallet är jordens delning sträckt för långt, — och .här äro gränsorna. En sådan bestämning torde alltid blifva omöjlig. Den grundar sig på förhållanden, som på olika orter öfverallt äro olika; hvarförutan den äfven vore absurd såsom stridande emot grundprincipen för allt välstånd inom samhället, nemligen friheten. Samma rättighet som den rike äger att på det för honom fördelaktigaste sättet sälja sin öfverflödiga jord, samma rätt bör eck tillkomma den fattige att köpa hvad som af öfverflödet kan bjudas honom. Det vore att onödigt slösa ord att ifrågasätta buruvida sedligheten skulle lida deraf att fattige få eget tak öfver hufvudet och en egen jordtorfya aw bygga sig en bostad på. De facta, som prosten Holm anfört, voro visst nedslående, men de bevisade dock ingen ting, förr än den värde talaren visat i hvad grad fattigpersonalen tillväxt just till följe af jordstyckningen, samt ådagalaggt huru förhållandet härutinnan — jemfördt med det närvarande — var för 50 år tillbaka; huruvida proportionen emellan besuttna och fattiga dåvar annorlunda än nu m. m. I öfrigt tillkännagaf hr grefvcn sig instämma uti hvad herrar expeditionssekreteraren Richert, friherre Hamilton och doktor Engström rörande denna fråga yttrat. Herr förste ordföranden hemställde till sällskapet huruvida icke diskussionen öf er förevarande fråga kunde anses afslutad, hvartill enhälligt svarades ja. VA (Införes på begäran ) Ytterligare om mjölqvarnars förbättring. En artikel i Aftonbladet för den 9 dennes, med rubrik: Vigtig förbättring vid mjölqvarnar, har på åtskilliga håll väckt uppseende, och var isynnerhet. mindre välkommen hos dem, som tilläfventyrs spekulerat på ett patent å denna: förbättring, ty artikelns ändamål tycktes vara, att bekantgöra uppfinningen, för att derigenom förekomma alla patenter: och monopolier. Som jag har åtskilligt att meddela, hvilket härmed står i ganska nära sammanhang, så får jag härmed anhålla att få lemna följande bidrag: Denna. så kallade Franska uppfinning har från början utgått från undertecknad, och som derpå erhöll patent den 49 Mars 4844, hvilket förlorade sin. kraft med nästlidne års utgång. Detta patent upplager saken ännu mera vidtomfattande, så att något vidare patent i denna väg numera ej bör kunna befaras. ; Då jag sagt, att ifrågavarande uppfinning är min och från början utgått från mig, så blir jag i följd deraf skyldig att visa hvilken väg den passerat på sin bortresa till Frankrike, och får derföre upplysa, alt år 4838 vistades här i Sverige civilingeniör Droinet från Paris, och som vid ett tillfälle nämnde, att han var betänkt på en förbättring af mjölqvar-. nar, hvilket då snart skulle försökas vid Wellinge varnar nära Stockholm. Jag underrättade, att jag ifven förehade ett sådant, och efter ömsesidigt neddelande af våra idter befanns, att min hade rida större företräden. Att detta gäller endast en örmalningsmachin, och dertill förklarade jag hr Droinet min tanka om att föra luft emellan qvarntenarne. Tit. Droinet var belåten med upplysninarne, gaf sitt hedersord att ej i Sverige taga paent derpå, men ärnade deremot göra det snart i rankrike. Förlidet år hörde jag af enskilde att lenna förbättring redan Var mycket begagnad i rankrike, hvarifrån den vidare utspridt sig, och terkommer nu, såsom en annan utrikes-farare, förättrad eller försämrad tillbaka. Hvad fördelarne af denna uppfinning angår, så år jag nämna, att jag, med det lilla jag varit i illfälle att försöka den, kan försäkra, att de, sådane om de förut äro i detta blad uppgifne, ingalunda ro öfverdrifne. Stockholm den 23 Juni 4847. ÅA. Mobera. I