Aftonbladet – 29 juni 1847, sida 2

;y mer än 6 alnar i minuten. Ritning och beskrifning lära finnas hos bemälde kollegium. Det är bekant, att symachiners uppfinnande ir ett problem, som sedan århundraden sysselsatt mångfaldiga mekaniska genier. Om nu riherre. von Vegesach kunnat lösa detta problem, d. v. s. om man kan sy med hans machin så, som det uppgifves i patentet, så är letta en uppfinning, hvilken i vigt och omfattsing kan sättas i bredd med Arkwrights spinning Jenny, hvilken gifvit en så ofantlig utveckling åt bomullsindustrien. Man torde till och med i början knappt kunna göra sig en öreställning om. de ofantliga följderna af en sålan uppfinning, som bör blifva ett af de vigtisaste medlen till qvinnans emancipation ur det arbe!tsslalveri, hvari flertalet af det vackra könet är försatt. Många skola visserligen förskräckas för sjelfva öfvergångsperioden och det idande den skall förorsaka för dem, som blifva saknad af arbete till en början, på samma sätt som spinnmachinerna till en början beröfvade en mängd personer deras arbetsförtjenst, fastän nu ett tio gånger större antal menniskor in förr äro sysselsatte i denna näring; men öfvergangskrisen skulle här långt förr slutas, och följderna blifva välgörande för hela menskligheten. Frågan, som återstår, är således blott den, om m:chinen kan praktiskt begagnas, och detta måste allmänheten emotse med högsta intresse. mm som — MWinterbladet har i går och i deg gått illa åt professor Atterbom i anledning af hans yttrande om professor Geijer i det bekanta R ktorsprogrammet.. Vi tycka att medfarten är nästan för hård. Det är skada att professor Atterbom skall, genom en ständig inblandning i politik och polemik, utsätta sig för sådana tiilrältavisningar. Om honom gäller eljest ganska träffande Chatezsubriands yttrande om poeten, den Chateaubriand liknar vid fågeln som sjunger, bara sjunger: och i detta fall följer cn inre oemots!åndlig kallelse, samt sålunda även endast bör bedömas såsom sådan. Man måste också erkänna, att hr Atterbom stundom sjunger rätt vackert, och grundtonen hos hans sångmö är ett älskeligt barnasinne, som han aldrig borde öfvergifva. Men det hör till de bisarra erfarenheterna, att sådana mnaturer ofta misskänna sin kallelse och hafva ett begär 2tttrida utom sitt egentliga område. Hade hr Atterbom någon siareförmåga, så skulle han nog fion2, att han aldrig vinner något hjelterykte, på polemik och derföre hellre borde hålla sig på Lycksalighetens ö och i andra poesiens och inbillningens sköna nejder. — Vi afeluta i dag här nedan meddelandet :f öfverläggningen vid sistlidne års landtbruksmöte, rörande den stora tvistefrågan om rättigheten och nyttan af att förvärfva små jordstycken på landet. Vi tage oss friheten dervid fästa en serskild uppmärksamhet vid herrar barenerne Raabs och Hamiltons, hr Björcks och br expeditionssekreteraren Richerts yttranden. De förra innehålla minnesvärda faktiska upplysningar för sakens bedömande. Hr Richerts anförande är c!t af dessa uttryck af en ren och varm öfvertygelse, hvilka man med behag kan läsa flera gånger, och hvilkas skönhet ligger i tankarnas klarhet och sanning. Vi skole bjuda till att, innan det nya landtbruksmötets början, jemväl medhinna att införa diskussionen om stängelskyldigheten. ee — ET