Aftonbladet – 29 juni 1847, sida 2

RÖRA SS ARS RA NOEN så ogalit att rösta på farbror, för han är en förbaskade bra karl, hade en bonde sagt; han flår oss visst inte på tionde, han, och Gud vet, om han tar någon likstol afoss en gång. Tror du det? hade då en annan bonde svarat; . men ser du, jag var karl, innan du föddes, och vet mig inte ha sett någon prest, som inte lofvat rundt och hållit tunt. Den enda prest, jag vet, och jag har varit vida omkring, som inte tzgit sista kon, så är det vår kaplan, men se honom unna inte herrarne komma fram!... Då hade hela bondhopen ropat: Det är sant, det är sant!... och hvad han har för en galant hustru sen!... Så sa hon, att de hade så godt som varit ense om, att inte alls votera på magistern från Upsala, för att han är så fattig och har så många ungar, att de äta opp hela socknen, innan de hinna bli mättade. Men så hade kaplan talat vid flera af bönderna och sagt, att magistern skulle vara en rar karl... och när de fingo höra, att prostinnan inte ville ta Dalby-presten, och att herrarne slagit sig ihop om alt välja farbror... då var det gjordt, och alla hade med en mun ropat på skolmagistern. För det är inte värdt... hade en af de. gamla bönderna sagt, sa hon... att herrarne sätta sig opp inte, och vilja sätta P för oss bönder ... hålla vi ihop, så ska vi visa dem, att vi ä starkast... Och mer så hon inte.v Hm!. svarade hennes fästman, det är vackert så, det der! Det är förslaget, märker jag, som de äro mest missnöjda med... Om man ändå på något vis kunde draga dem vid näsan!... Tyst! Han stannade: midt på golfvet, lade srmarna i kors och utropade med en ton af innerligaste fröjd: Nu har jag det!... Jol... så skall det gå...) Han tryckte en smällkyss på fästmöns något bastanta läppar. Men, en sak, hör dul! tillade han. Tigl låt se det! annars misslyckas vi...