Aftonbladet – 26 juni 1847, sida 3

a (Införes på begäran.) Anofartygel Hermoder på lustresa. Förliden midsommarsdag, då ångfartyget Hermoder,, enligt annons i tidningarne, gjorde lustturer emellan staden och Drottningholm, tilldrog sig följande, som insändaren anser böra komma till allmänhetens kunskap, på det man må veta hvad man för framtiden har att rätta sig efter. Befälhafvaren å ifrågavarande ångfartyg hade nemligen tillkännagifvit, att fartyget skulle göra sista resan till staden kl. 9 på aftonen. Som de öfriga ångfartygen redan tidigare begifvit sig af till staden, hade den delen af allmänheten, som på aftonen skulle ifrån Drottningholm återvända till Stockholm, och som qvardröjt endast i förlitande på att kunna hemkomma med Hermoder, ingen annan utväg än att medfölja nämnde fartyg; men hvad händer! Befälhafvaren å Hermoder låter kl. mi.st tio minuter före nio fartyget lägga af ifrån hamnen, under förklarande, det han icke kunde medtaga flere passagerare, ehuru hvar och en tydligt kunde se att till det aldra minsta 400 personer ännu kunnat rymmas ofvan däck, utom det att salongerna efter all anledning befunnos tomma; och blefvo genom befälhafvarens berörde förfarande 40 å 350 personer, som ämnat sig till staden, qvarlemnade på stranden. De erhöllo af befälhafvaren det hugnesamma löftet, att han ännu en gång på aftonen skulle återkomma till Drottningholm för att afhemta dem; men detta löfte blef dock icke uppfylldt. Om ångfartyget Hermoder icke kan hålla sjön utan att vara bottenlastadt, hvarför begagnas det då till tustresor ; eller hvarför ilägges ej barlast vid sådane resor? Och framför allt, hvarföre lofyvar man, då man icke tänker hålla löftet? —L——