Aftonbladet – 23 juni 1847, sida 3

raffinadörer icke vilja tillåta dess införsel härstädes utan mot dubbel tull, emedan det kan nyttjas till hushållsbehof l:ka väl som det simplare toppsockret, eller är hka godt som detta; Sjelfva priset på fin hvit Havanna skulle således snarare tjena vll styrka för anmärkningarna i den första artikeln om det öfverdrifna priset, än tvärtom. : i För det tredje bör man, för sakens bedömande, veta, att på allt råsocker lemnas i Hamburg 824 procents rabatt, eller s. k. god vigt, bvilket till och med står utsatt i hvarje fredags priskurant i Börsen Halle. Tages detta i betraktande, så bortfal:er ännu mer af den bevisning, som af de anförda pricjemförelserna velat h-mtas angående den s. k. Grossklein Melissortens dåliga beskaffenhet. Hvarföre hafva då repbkanterne undanhållit denna omständighet allmänhetens kännedom? Har det kunnat ske af okunnighet eller glömska, eller möjligen för att leda bakom ljuset,, så som de påstått anmärkaren hafva velat göra? Men om man äfven icke vill uppehålla sig vidare vid det påstaendet, att de förut citerade sorterna Grossklein eller Holländskt och Belgi-kt Melis skulle vara att jemföra med härvarande vanliga toppsockret, så vet l:kväl hvar och en, alt det sedn.re ingalunda är bättre än, ja knappt nog kan jemnföras med Hamburger ordinärt raffinad. En jewnförelse mellan priset på detia och det svenska sockret kan således icke bhfva föremål för någon stridighet. Ins. har nu ej t:ll hands priskuranvten för d. 2 April, men af några påföljande finner man, att denna sort noterades d. 22 April 41, sch., d. 29 April 4346 sch. och d. 6 Maj 4YV4 sch. En sch. Hamburger banko är lika med eiler efier nuvarande kurs ej ens fulit 4 skilling riksgälds. Efter ett medeltal af pyssnämnda tre noteringar var således priset derpå i Hamburg 163, skillingar riksgälds. Men nu är ett H.mburger skålpund 44 procent drygare än ett svinskt skålpund, och dessa 44 procent böra således afdiagas för att få priet på svenskt skålpund i svenskt mynt, hvilket sålunda blifver 4454, skillingar r.ksgälds. Lägger man då härtill fem skilivgar riksgålds, hvilket, med beräkning at dea transatlantiska tullskilnaden är fullt tillrackligt för att betäcka tull och omkostnader på det qvantum råsocker, som åtgår till ett skålpund ordinär raffinad, så bbfver priset härstödes, räknadt efter det Hamburgska, 1957, skill. riksgälds. Efter denna kalkyl, som jaz hoppas skall befinnas rigtig, synes det vara temligen påtagligt, att herr.r sockerraflinadörer, med det pris, hvartil sockret härstädes på våren uppsattes, bafva i behållning 5 a 6 skillingar mera på bvarje skålj und socker, i fuljt f förbudet mot mport af raffineradt socker, än den Hamburgske raffinadoren tager för sin tillverkning, eller med andra ord, att priset här är 5 a 6 skillingar dyrare, än hvartill varan borde kunna :äljas om harvarande herrar sockerlabrikanter n jde sig med samma förtjenst som de Hamburgske. Man fr. gar kanbända, huru det är mölgt, att jag kommer till ett så olika resultat med repliksnterne. Jag svarar, att orsaken ligger dels deri, att de sednue tagit tll grund för sin jemförelse ett socker, som är långi finar. än det svenska vanliga tojpsockret, dels ock deruti, att replikarternve aldees med tystnad förbigåit skilnsden mellan den Hamburgska och Svenska vigten, ehuru detta gör en skilnad af 2, skill. riksgälds i priset; likasom de, på sätt ofvan anmärktes, förbigått att nämna de 8 24 procent rabatt, som lemnas Jå rasockret, båda delarna för att jemna ut räkningen till fördel för sitt påstående. Insändaren -har dröjt med denna framställnng, i tanka att någon ännu mera sakkunnig måte deruti framträda. Men saken är af för myckenbetydenhet, för att alldeles lemnas åt gömskanp. En riksdag tilltundar snart, och det är väl löga tvifvel underkastadt, alt hrr sockerfabrikanter, då likasom förra gången, skola anstränga ala sma krafter, skaffa sig skickliga underhandlare och icke spara något says möda, för att få bibehålla antingen förbudet, eder er: ull på raflinadsockret, så dryg, att den blir ungefär Lkiydig med förbud. Så mycket mera angeläget är det da, att både Regeringen och andra, som få med saken att göra, äro på sin vakt, då denna fråga å ena sidan angår priset på en af folkets wigtigaste komsumtionsartiklar, och å den andra ingen näring finnes, hvilken i förhållande till en konsumerade produktens mened föder et så obetydligt antal arbetare, som sockerfabrikarna. Detta antal lärer för alla fabrikerna tillsammantagne föga öfverstiga; 200, och siledes hunde det wäl löna sig för salen, att lemna dessa arbetare deras aflöning i pension och ändå h.fva en rik vinst öfver. Må ingen tro, atl insändaren ej önskar en biclig och anständig förtjenst åt dem, som egna sig at inhemska näningar. Men det synes icke heller nödigt eller rättvist, att gexom en orimlig 4ullagstiftning öfver höfvan beskatta allmänheten, endast för det nigra få personer skola kunra samla fortyner årbgen, under det innehafverne af statens mett ansvars ulla embeten, ledamöterna af den högsta domaremakten och våra Åutmärkta te vetenskapsmän, med trägna och ansträngande syssebällpvingar nätt och jemt