Aftonbladet – 23 juni 1847, sida 3

kung har också sina pretentioner. ... Vet du, hvad son legentligen fört mig tillbaka till staden? Nå ?p Jol... kan du föreställa dig ett sådant Etourderie a din bror ?n Jean?n Ja, just Jen! du lärner förmodligen det biiljanta parti, dina föräldrar uppgjort åt honom ... likaledes känner du hans idees rom ntiques ... Din mor lärer ba tal: litet för hårdt vid honom i går, och ... hvad arriverar? ses Jo ss es All MON trös cher beaufröre tar en liten duleina med sig och ... echapperar ... sin kos., Så bekymmer. löst. än grefveu berättade händelsen, blef Charlotte hkväl djupt rörd. Hon älskade sin bror ömt, och kennes öson fylides af tårar. Grefven vinde sok.n till skämt, och lyckades att helt och bålet lugna sin fru. Hvad säga min stackars far och mor? frågade hon. Hå, din mor tog 1 synnerhet illa vid sig, det kan du väl förstå ... förmodligen för den rika alliansens skulll Ån min fsr? Han tog det som det är, nemligen mindre, än obetydligt. Om tre veckor är Jen ganska säkert här igen. Derföre bör man bara undvika alla scener! Och dig, min Ch rlotte, besvär jag att beränka din ställning och ej låta en ynglings barnsligtet b-röfva oss den ljufves! e af alla förhoppn ngar. Du är mig alhid dyrbar, men ack, huru mycket mera nul Adieu, min Charlotte! Jag är högst bedröfvad öfver alt nu nöd gas lemna dig, men jag måste fölia din far. Avieu gode Antone, adieul, L fvar du mig nu att vara tranquille?, Hvad hade ej Charlotte Iofvat! Han skyndade ut. Kammarjungfrun förbjöd: han vid sin ovåd att säga grefvinnan det minsta af hvad hon kunde fi börs, och sprarg derjå upp till sina svärföräldrar. Kommerserådinnan hade blifvit förd till sängs; hennes tillstånd var ganska oroande. Grefven bad den gamla slägtingen afböja Charlottes besök hos sin .mor, med det föregilvandet, att hon hade åkt ut. Derpå gick han att träffa kommerserådet, och bleknåde, då han sig den förändring, en knapp: timrå åstadkommit. Den stor, kraftfulla gestalten stodälutad mot sin käpp, och i de-ögon, som aldrig förr gjutit någon tår, glänste tvenne stora droppar. Det var ej tillgjordhet, då grefven fatlade sin svärfars i