Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 3

sig så litet bekant om denna besynnerliga stats inrättningar, att rätta förhållandet härmed undfallit främlingen; och de som utan tvifvel känt saken bättre, jesuitmissionärerna, hafva noga aktat sig för att låta den öfriga verlden veta någonting derom. I anledning af engelsmännens anspråk på inträde i Canten har en helt motsalt upplysning nu erhållits. Man har upptäckt att folket bar ett ganska stort inflytande hos styrelsen i Kina, och att sättet för densamma är fullkomligt organiseradt, ehuru det, likasom allt annat, är högst underligt eller äkta kinesiskt. Från Hong-Kong berättas bärom följande, den 20 Februari. Det fria tillträdet för europeer i Canton, som England yrkar till följd af fredstraktaten i Nanking, är ännu alltjemt ett ämne för stridigbeter, som icke synas vilja komma till något slut, hindren äro sådana, som åtminstone icke snart synas möjliga att undanrödja. På ena sidan står europeernas traktatenlga rättighet, som den kinesiska styrelsen icke förnekar; på den andra befolkningens afgjorda vägran, som styrelsen icke vågar motsälta sig. I trots af förvaltningens enväldiga utseende, har den alltid gjort stert afseende på allmänna tänkesättet, och huru sträng och sträf absolutismen än visar sig, så står likväl ett demokratiskt element midemot henne, för hvilket hon i viss mån nödgas hafva undseen4de, och åt hvilket hon i otaliga fall beviljar eftergifter; isynnerhet gäller detta nu, sedan hon genom kriget med England blifvit försvagad. Stridsfrågan vid närvarande tillfälle är väl ganska lokal, och det kan öfverhufvud vara af föga vigt för Europa om de europeiska köpmännen i Canton få tillträde till den egentliga kinesiska staden eller icke; men sättet huru denna strid föres, är märkvärdigt och har tillåtit oss kasta en blick på det inre af landets förvaltning, om hvilken vi, trots våra föreställningar om motsatsen, allt hittills vetat så litet. Vi begripa nu bättre huru allmänna meningen yttrar sig i Kina och gör sig förstådd hos styrelsen. I alla södra Kinas städer och i många byar finnas församlingssalar, som äro uppförda af kommunerne eller af särskilta samfund, och i hvilka folkmöten hållas, hvarvid de offentliga angelägenheterna afhandlas och beslut fattas, som sedan allmängöras genom tryckta anslag. Huruvida samma inrättning gäller för hela kinesiska riket, känna vi ej ännu; men i den södra delen äger den rum och står i sammanhang med landets försvarsanstalter. Kinas sydliga provinser äro i afseende på landstormen indelade i ett visst antal distrikter, och hvar vid landstormen inskrifven person åligger att inställa sig väpnad i distriktets mötessal, på församlingens kallelse. Församlingen äger gemensamma ammunitionsförråder, och till en del äfven kanoner, den består af samtliga vapenföra invånare, hvilka i församlingssalen mötas och besluta genom omröstning, hvarefter besluten afskrifvas eller tryckas, och anslås så väl på församlingssalens port, som på gathörnen i distriktets städer och byar. Hvar ledamot kan dessutom sjelf utfärda ett ansl:g och begära ett folkmöte på salen. Vanligen stå litterata män, som icke innehafva något embete, i spetsen för församlingarne; och de förnämsta talarne vid dessa möten äro i Canton och dess granskap lika ryktbara, som de förnämsta ledamöterna i Europas perlamenter och .representlantkamrar. Den mest bekanta samlingssalen i Canton heter Mingling och den berömdaste talaren der är Håöu-tjang-kvang, son till en rik salthandlare, som småningom blifvit oppositionschef och står i stort anscende. En annan ryktbar sal är Sao-schev, uppbygd af invånarne från 47 byar i Cantons distrikt och belägen omkring 413 engelska mil från Canton. Här är en mede!punkt för oppositionen; här föredragas alla möjliga samhällsangelägenheter till diskussion; embetsmännens förhållande granskas med stor frimodighet och ofia med hårdhet; invånare i distriktet, som låtit komma sig någonting för distriktet menligt till last, förekallas och ankla— sas: i krigstider uppbådas bär distriktets landstorm till anfall och plundringar; mandarinernas lagskipning granskas här, och stundom beslutas våldsamma ingrepp deri. Embetsmännen svara på dessa församlingsb. slut genom kungörelser. Kortisagdt: församlingssalarne motsvara i Kina, på kinesiskt vis förstis, hvad som i Europa åsyftas med lagstiftande representantförsamlingar, folkmöten, tidningar och andra ippfinningar att låta styrelsen veta folkets meNing. När sista afbetalningen på krigskostnadsersättningen till England var af kinesiska regeringen erlagd, och panten för densamma, ön Tjusan, skulle återlemnas, fordrade engelske gu-l vernören på Hongkong uppfyllelsen af äfven den punkten i fördraget, som öppnar fri ingång il Canton åt europeer, och han sade sig icke kunna iterlemna Tjusan, innan äfven detta vilkor uppfylldes. Kejserlga ombudet Kejing, som kände befolkningens i Canton ogenhet emot utländningar och huru ringa medel han ägde att hindra den från våldsamma utbrott, sökte först att underbandla med oppositionen härom. På hans befallning inbjöd prefekten i Canton Kin-kai-y-i, mot slutet af Mars förlidet år, den offentliga meningens härolder till en stor måltid i ett Buddatempel. Då afsigten med kalaset var känd, så undanbido sig de fleste; men Heåu-tjangkvang, professorerna i de tre kollegierna, och några andra ansedda män, infunno sig. Prefek