Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 3

om omöjligheten för dig att någonsin kunna komma att älska henne?, . Flickan är gonska bra, det vet jag, men ... Nå, stöt då icke din mor ifrån dig, och förarga dig icke öfver hennes bäftighet! Hon vill dig så väl, du är hennes enda son, och det är eudast ditt mo:s!ånd, som bringar henne i förtvillan. Jean studsade. Svågerns ton tycktes så uppriktig, så deltagande, att han beslöt att än vidare söka u!forska honom. ,Tror du mig så oförståndig, svarade han derföre, att jag ej inser min mors afsigt att bereda min sällbet, efter hennes sätt att se? Och omöjligt vore cj, att våra önskningar denna gång kunde mötas. Dessa helt otvunget utsagda ord bringade grefven ur all fattning; hen skiftade färg. Hon är så vacker,, fortfor Jean, så söt... Att du verkligen gjorde bäst uti att lyda... icke så?,... Och nu flödade öfver grefvens läppar det koschelska husets beröm, så öfverdrifvet, att det icke kunde vara uppriktigt menadt. Det oaktadt hade det kanske ändå lyckats grefven att vilseföra Jaan; men han prisade äfven, och oförsigtigtvis, för mycket sin svärmors lycka, stt hos sin fullvuxne son fisna en så passiv lydnad, och, i det han för öfrigt gjorde en smickrande målning af den ifrågavarande unga damen, framhöll han derjemie med de bjertaste färger alla de fel hos henne, som han visste vara odrägliga för Jear. Hon har alldeles intet koketteri,, så slutade han; det är blott ett in!agande sätt alt vara... hon är inte det mineta högmodig, det är endast värdighet hos henne, Det der kan passa en förnäm dam, sade Jean, men ej en borgarhustru, och detär kanhärda försigtigast af mig, att noga betänka mig, innan jag ingår en förbindelse för lifstiden . .. förhasta mig vill jag åtminstone icke... Om jag bara, i händelse af vägran, kunde blidka min mor! Grefven medgaf riktigheten af denra Jeans anmärknirg. Förhasta dig? frågade ban häftigt, nej, för all del, intet förhastande... En mor... i synnerhet din så ömma mor ... kan aldrig vara oförsen!ig, — (Forst) CARL vox ZtIPEL. (tÖ