Aftonbladet – 17 juni 1847, sida 2

utrota dem. än en längre tid komma att visa, att konungar och furstar, som ändå nu äro i alla afseenden vida bättre, humanare och välvilligare än för ett sekel tillbaka, aldrig skola taga ett steg för att hindra, att en af de s. k. bröderne eller kusinerre — ty så benämna de sig sins. emellan — må utöfva hvilket godtycke eller tyranni som belst mot sitt folk; men om detta, af rättvist missnöje eller i känslan af kränkta rättigheters helgd, uppreser sig och vill afsätta den tyranniske eller edförgätne fursten, eller tvinga honom alt gifva garantier för sitt framtida uppförande, då äro de andra makterna genast färd:ge att komma emellan och beskydda honom. Är icke detta folkrätt, eller huru? Vi meddela här nedan, till närmare belysning af dessa allmänna reflexioner, en kort artikel uti en Londontidning Daily News för den 54 Maj, hvilken förtjenar att läsas. Det vore önskvärdt, — så yttrar sig den ifrågavarande tidningen — alt någon moderp Vattel nu för tiden, sedan non-interventionsteorien är alldeles lagd å sido, kunde uppställa de grundsatser och reglor, efter hvilka intervention bör ega rum, och i synnerhet i de fall som angå furstar under de stora makternas b2skydd,. Dessa skyddliagsfurstar äro hvarken mer eller mindre än ett allmänt ondt (public nuissances) zlltid i delo med sina folk, at hvilkas understöd de anse sig oberoende; alltid koketterande för den ene eller andre af sina höga beskyddare och allierade, för att studera ut, af hvilkendera de kunna komma åt mest fördelar eler mest penningar; små tiggarpotentater, hvilka, i stället att vårda sig om sitt lands inre förvaltning och sina undersåtares belåtenhet, tvertom skänka hela sin uppmärksamhet åt diplomatiska intriger, och stående armåer, och Europeiska lån och dylikt. Donna MariaiPortugel, kung Otto i Grekland och några andra tillhöra antalet af sådana beskyddade makter, Erfarenheten skall derföre också: och resultatet af protektionen är alliid samma, rt nemligen missnöje och rebellion inrikes, tvister och bråk utrikes, bland alla som råka hafva den olyckan att med dem få något att göra. Beskyddet åt dessa furstar innefattar ingenting annat än ett premium på missregerande. Bevis härpå lemna kung Otto och Koletti under Guizots patronage och panegyrism, och nu har, för att kunna upprälthålla drottning Maria på hennes tron, ångfartyget Geyser afgått från Woolwieh med bombkansner, raketer och cndra förstörelseinstrumenter till en millions värde, för alt användas af den Brittiska flottan emot den vinhandlande staden Oporto, att slagta våra egna korrespondenter och förstöra vår egendom, allt i namn af vårt protektorat! Ett ibland de säkraste och allmärnsis!e resultaterna af en sådan protektion är, att dess kungliga föremål, den som skall beskyddas, s!1tid byser ett ytterligt förakt för eder, löften och fördrag. En furste; som har ensamt att göra med sitt folk, får lof att respekte ed (2?) eller ock sjelf böta för sitt löftesbrott, såsom Carl den tionde i Frankrike. Men de beskyddade potentaterna äro icke underkastade en sådan nödvändighet. De gifva och återkalla kartor och institutioner med hvarje mån-kifte, eller kungöra en diktatur, såsom drottningen i Portugal gjorde härom dagen. varsamma bryderi, som Donna Maria hör, är att hon befinner sig en smula i gräl mod sina undersåtare, emedan dessa nu hafva ö.verhanden. -För att åstadkomma en vändning häri beböfver drottningen likväl endast hvad hon nu båller på att åstadkomma, nämligen förvandla den mindre tvisten till en stor och de nuvarande skärmytslingarna i landet till ett allmänt krig. Ju svårare ställningen blir hemma, dess bättre för drottningen, ty hon får derigenom en anledning att påkalla Englands eller någon annan stor makts mellankomst. Detta är just hvad drottningen af Portugal har gjort. Hen regerade så illa, att hennes undersåter slutligen icke längre kunde uthärda det. Men urståndsatt att nedtrycka missnöjet måste hon missregera ännu mer tills en öppen rebellion blef Det enda allföljd nr, och då måste England, Frankrike och Spanien mellinkomma på bekostnad af de stacsars skaltdragande Portugiserne, för att ageral: bolis åt Donna Maria. Ett slikt system, så uppfylldt med absurditet och orättvisa är alliför vidunderligt att kunna räcka i längden. Men intet intresse skadas så mycket och på ett så direkt sätt deraf, som conungadömets eget. Konungaskap (kingship) ir i alla fall en alltför dyr sak i mindre länler, och om det på samma gång visar sig vara örderfligt, så måste resultatet blifva, antingen utt da små staterna absorberas af destörre och beroende, der konungadömet kan verka heisoamt och välgörande, eller ock måste de små mitera Schweitz eller det fordna Holland melelst antagande af en annan styrelseform än en kungliga. Vi upprepa det, små monarkier ro allmänna skadeting (missances) odrägtga för ig sjelfva och för andra