Som förut är bekant, har Pius IA nedsatt en kommittt, för att undersöka de i Rom varande judarnes beligenhet, föreslå förbättringar deri, och, så vidt möjligt, förlossa dem ur deras ohyggliga Ghetto (judeqvarteret) detta den katolska hufvudstadens pandemonium. Afven i denna menniskovönliga afsigt har H. H. mött oväntade hinder. Minga gamla judsr bysa nemligen den tron, att lycka och välsignelse i deras handel bero på judarnes uthärdande allt framzent i Ghetto, och att deras utspridning bland dn kristna befolkningen icke blott skulle minska dessa förmåner, utan till och med kunna rubba tillgifvenheten för Talmud och smitta Jakobs afkomlingar med kätterska upplysningsider. Imedlertid har en bestämd opposition inom sjelfva Ghetto red n röjt sig emot denna othodoxa judelära. Det Unga Juda bar höjt sitt baner och derpå skrifvit Vår Messias, Pius IX,. Ett medelvägsparti går ej alldeles så långt, utan anser pifven blo:t för cen stor profet, jemnförlig med Esaias eller åtminstone med konung David. Ur detta tiers-parti, hvilket här, som annorstädes, mellankommer förmedlande och söker bLortslipa ytterligheternas skarpa hörn, hafva nyligen fem bland de anseddaste männen blifvit invalde till ledamöter i Circolo Romano, ett romerskt medborgiresamfund — en händelse, hvilken sedan Roms grundläggning icke sett sin like, och derföre väckt ofantligt uppseende. RYSSLAND. Ett i Warschau den 4 Juni dateradt bref till Deutsche Allgemeine Zeitung berättar en temligen apokryfisk hofanekdot från Petersburg, för att bevisa osannolikheten af ryktet att storfurst Mchael skulle bhfva utnämnd till vicekonung i Polen. Storursten, en man af fest, kraftfullt lynna och utmärkt förstånd, påstås anse sig långt öfverlägsen den tillkommande thronföljaren och icke röja -håg att en gång erkänna honom som sin herre. Uttrycken af detta tänkesätt skall ru vid en hoffest hafva gått så långt i otrolig afvikelse från den sränga ryska etiketten, a!t storfursten vägrat hedersplatsen åt tbronföljaren, cch att när kejsaren, i thronföljarens närvaro, förehållit honom detta, samt frågat bvad som uader en sådan oenighet skulle blifva af ryska riket vid kejsarens frånfälle, bade storfursten, utan alt svara på annat sätt, tagit en apelsin ur en i rummet stå-nde fruktskål, klyft den ita, räckt thronföljaren den ena bälften oca behållit den andra för sig sjelf. — Anekdoten låter visst berätta sig, och har ej heller bordt förbig:s; men den som hyser dylika afsigter ger dem icke tillkänna, framförallt ej i Rys.lind. Historien bär alltså sin vederläggning inom sig. GREKLAND. Enligt bref från Ancona af den 30 Maj. hade man i Athen erhållit nya underrättelser från Konsantinopel, som icke antydde någon genom Österrikes mellankomst tillvägabragt försonligare sinnes.tämning hos divanen; men det oaktadt trodde man sig i sjelfva Athen hafva varseblifvit omständigheter, hvilka bebådade en fredlig utgång på tvisten med Porten. Till dessa omständigheter räknades i främsta rummet det ytterst elaka lynne, som hastigt fått makt med sir Edmund Lyons, och hvilket skall gå så lingt, att sir Edmund ganska öppet låtit sina diplomatiska medbröder förstå sin längtan att snart blifva återkallad från Athen. Vidare har man lagt märke på underrättelserna om Kalergis, från Zante, der han ännu vistas, hårdt ansatt af sina borgenärer, som hota honom med utpantningar, utan att den svårt bedragne mannen kunde hoppas minsta bistånd i sin lörligenhet af sina gynnare, sedan han helt or hillet öfvergifvit sina planer på hvälfningar i Gretland, dem bar nu finner overkställbars. Slutligen skall ryska hofvet, fastän deti hufvudfrågan förklarat Grekland hafva orätt, hafva gifvit Porten det rådet att behandla saken med varsamhet och mildra sitt ultimatum, samt framför allt yrkat alt tvisten måtte snart bhfva agjord. OSTINDIEN. Uader iastundande år komfner det Indo-Britvicka riket att vidkännas väsendtliga förändringar bland sin högsta styrelsepersonal. Gencralguvernören, lord Herdinge, som i början af A pril vistades i Simla, engelska nabobernas fasbionabla sommarort i Himalayabergen, ärnade i Oktober anträda en inspektionsresa genom åtskilliga delar af brittiska området i Hindostan, inträffa i Caleuita mot början af December cchl i nästa Mars eller April åte:vinda till Europa, för att njuta det efter sin verksamma lefnad välför!jenta lugnet på gamla dagar. Vid samma, tid ärnade Bengalens guvernör, sir Herbert Maddock, för alltid öfvergifva Hindostan, efter en mer än tretlioårig, aktningsvärd och välgörande verksamhet derstädes. Begge dessa stats män åtnjuta i hög grad så väl infödingarnes som sina landsmäns tillgifvenhet och högaktning. — De i kriget emot Sejkerna eröfrade 2350 kanonerna infördes till Calcutta i Mars och mottogos medstora militäriska högtidligheter. Tvål. af de vackraste bland dessa segertecken hade ; af sir Herbert Maddock blifvit utsökta som föräring åt prins Waldemar af Preussen, hvil; I d ken sjelf, som bekant är, biträdt vid deras eröfring. De skulle med första lägenhet öfver