SETON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET ANDRA DELEN. ÅTTONDE KAPITLET. Vid ganska dåligt lynne och, till följe deraf, med star kare steg än vanligt, marscherade fältväbeln Grönstedt fran och tillbaka i den så kallade Amalias förmak. Det var e afton, sedan Jean, för en stor sup hos sina föräldrar, tidi gare än han eljest pligade, aflägsnat sg. När attan skock tunnor tusan skall den här dumm historien en gång ta slut?... Här har han gått i full fjorton dar, och är ännu så blyg, som en fjorton års flick i syskolan! utbröt den förgrymmade fältväbeln. Det är inte värdt att du går här och grälar ölver de! du intet ondt har utaf! Borde någon vara förargad, s vore det väl jag, som får sitta så här, som en fånge -.-. inte du... ;Fånge! det är du van vid, min skönhet! Dessutom .hvad går det för nöd på dig? Här sitter du och stoltse rar, som en frul Grönstedt varseblef ej den förfärliga blekhet, som vic hans sista ord betäckte Amalias ansigte; han fortfor mec att oafbrutet marschera upp och ned i rummet. Kan du då för sju tunnor tusan inte få pojken til några galenskaper?, Jo, Gud bevars! Men om han sedan blir ursinnig .. aldrig vill återse mig mera... och slutligen upptäcker hel förhållandet... Nå, mig gör det lika mycket ... jag få mina pengarl, Nå, nå, Lotta! blif inte ond strax heller... du vet, at jag aldrig kan vara elzk mot flickor ... pDet är då väl, att du inte gör med oss, som med din arma knektar ... Hå, i det fallet, ser du väl, att du finge gå medi räk ningen ... men kan du undra på, att jag är desperat? .. Här är: fråga xom att få en glop till några dumma streck .. jag gör opp den bästa plan i verlden... är på god väg at lära honom både spela cch supa... då kommer den för bannade polisen och får tag uti, att något ovanligt är p färde i ett gammalt ruckel i Stadsgården... så var de slut med det spelet... och, några styfver oberäknade, son för honom inte äro en pris snus en gång, har jag ingen )Se A. B. JM 99—102, 105, 108, 109, 111, 113, 145, 116 ; 118—121, 132—133.