Se der hafva vi det! Sjelfva odugligheten är ofta er hjelp, en rekommendation. Men, köra bror, pruta måst vi.ändå en smula. Tredje rummet får han, om han full. gör pre-tarda, och då har han ju tillfälle att så väl ipredikstolen, som hos enkan, försöka sina superlativa gåfvor)b Oändligen tacksam för herr doktorns och erkebiskopen goda löfte, har jag den äran att rekommendera mig. Professorn gick och erkebiskopen återtog sin bok, mer hans läsning blef ännu två eller tre gånger a bruten genom besök i samma ändamål och af nästan samma halt. Medan detta påsserade hos erkebiskopen, hade konsistorienotarien också ett besök, äfvenledes af en prestman. Ett visst pedanteri, en gulblek hy, cn stelhet i hela hans väsende förrådde, att han i många Herrans år trampat det tunga skolstoftet. God dag, kära bror! sade konsistorienotarien Schick, i det han steg upp. Välkommen! var god och sitt! Tack, bror! Vet du, hvad mitt egentliga ärende är? Nej.n Prosten i Frötuna är död. Ja, han är sån Menar du, j:g skulle söka pastoratet? Notarien funderade. Ägde rätten sin gång, svarade han omsider, vore vö ingen dertill värdigare eller skickligare, än bror, som äl graduerad, tagit en vacker pastoralexamen, och dessutom vandrat i skoltrapporna i 45 år, så att bror räknar sina 30 prestår ... men gudnås... Skuile inte bror kunna skaffa mig förslag åtminstone! ... tänk sjelf efter, kära bror! Med min lilla knappa lör måste jag här i en stad kläda och föda tio barn... hvar! skall det taga vägen? ... och fir jag icke detta, så får jag aldrig något. Huru då?) frågade konsistorienotarien förundrad. Behöfver jag erinra dig om den olyckliga vurmen a!