Ja, högvördigste herr doktor och erkebiskop! Det händer mig aldrig annorstädes, än hemma. Är han förryckt, komminister? Super han sig full hemma och vågar stå här och säga mig det midt i synen? Skäms han icke? Nej, Gud bevare mig derifrån, högvördigste herr doktor och erkebiskop! Jag har endast vigat omnämna, att jag aldrig uppför mig-oanständigt annorstädes, än hemma i mitt eget hus. Hur mycket super han om dagen ? På min salighet vågar jag bedyra, att jag ej tar mer än endast och allenast en liten jumfru i timmen ...och... och .. Vidare, vidarel Och det är mig högst nödigt till vederqvickelse för mitt på sjöbotten förstörda hufvud och min alldeles urvattnade tankekraft Den sednare lärer ursprungligen icke varit annorlundan; inföll professorn; eller hur? Jo, då tålte jag vid mycket mera .... men efter mina våta olyckor ... Gå sin väg! befallde erkebiskopen. Ack, allra högvördigste och nådigste herr doktor och erkebiskop! benåda mig åtminstone med förslag, så att mig tillfälle kunde lemnas att hos den nyblifaa enkeprostinnan försöka mina gåfvor!, )Vill han konservera huset?... Nå, det vore att tänka på. Gå nu imedlertid sin väg. Man får väl se. Farvälb Allraödmjukaste tjenare, bögvördigste herr doktor och... Gå, gå, hör han! Efter ett oräkneligt antal bugningar öppnade han dörren och gick. Men, min hjertans bror Svedelius, hur kunde du åtag: dig att till Frötuna pastorat rekommendera en sådan. man