gelskt bol:g, som ville anlägga en jernväg uppe i Norrbotten, eller om å andra sidan det vore nyttigt, alt jernkontoret uppoffrade en million riksgälds, blott för att lemna det stora malmfältet obegagnadt. Denna fråga är icke precist så lätt att afgöra. Man har förr sett stora fördelar för landet uppstå deraf, att rika utlänningar köpt egerdomar i landet och skapat tillökning i dess industri. Sådana hafva till och med fått ett hedradt minne hos efterverlden, t. ex. den rike jernfabrikanten Louis de Geer, som grundlagt vallonsmidet härstädes och inköpte Dannemora grufvor. I Norge bearbetas Altens kopparverk af ett engelskt bolag, hvilket anses ganska fördelaktigt för Norge, 0. s. Vv. Det oaktadt kunna visserligen serskilda invändningar framställas om bearbetningen af Gellivaare, grundede just på detta bergs rikedom på jernmalm, som kan föranleda den farhågan, alt sjelfva det öfverflöd på malm, som deraf uppstode, skulle försätta andra grufvor i overksamhet på andra oiter. Utan att tro att det ligger så serdeles mycken halt i sådana inkast, vilje vi dock antaga möjligheten att så kan vara; men det får åtminstone medgifvas, att en undersökning derom bir ske i första rummet och några skäl framställas, tamt att det stöter så der litet grand på det skurkaktiga, att likt Minerva börja med antagandet deraf, att frågan om an försäljning till ett utländskt bolag skulie vara dikterad af en egennytta, som åsidosalte statens väl och inresse. Till det förestående kan för öfrigt vara lämpligt alt bifoga några reflexioner öfver summa ämne, som lästes i Götheborgs handelstidning i förra veckan: Uppskjutandet af frågan om Gellivare-verkens inköp för societetens allmänna räkning, torde med temlig visshet kunna antagas såsom ett förebud till ett blifvande afslag. Också är det omöjligt att fatta, hvartill en sådan åtgärd skulle gagna. Det allmänna vill jag ej tala om — ty det frågas nu icke efter. Vi stå närmare, än man inser, till ett djerft spel med dess välfärd, sedan i våra inflytelseegandes logika, nyttighetsprincipen, som till sin natur är egoistisk och enskild, uppställes såsom den ledande stjernan, och rättsprincipen, som är jemnande och allmän, betraktas med förakt. Men hyad skulle väl brukssocietetens nu uniformerade och bevärjade patroner egentligen vinna på hela saken? Tro de att, för det man läte de goda svenska jernsorterne ligga begrafne i jorden, verlden begärligare nöjer sig med våra sämre? Kan man inbilla sig, att i andra länder icke behofvet uppsöker bättre och rikare tillgångar, då man ser, att vi icke täfla med dem och fördelaktizt använda våra egna? Eller vill man verkligen sjelf drifva Gellivare-yerken? Vill man, såsom sig bör, använda norra Sveriges rikedom? Nåväl, hvartill tjenar då att genom beslut binda en hel brukssocietet samt således lemna till en allmän för valtning, hvad blott exskildt nit, omtanka och vård kunna bringa till full nytta och kraft? Icke har vår jernhandtering sitt säkra skydd i våra bättre jernsorters unda hållange, utan i de sämres större brukbarhet, genom ändamålsenligare behandlicg och användningssätt. Nog finnes det ännu i årtusenden på jorden behof af alla slags jernsorter för de olika ändamål, hvartill menskliga industrien kan begagna dem. Hela hemligheten är, att, i mån af detta behof, bereda och fullkomna tillverkningen. Om vi ej sjelfva hafve nog kunskap, nog ihärdighet, nog kapitaler att göra det; nåväl! låtom då dem, som ega allt detta, visa oss vägen. Vi draga ju sjelfve då mera fördel deraf, i stället att eljest hafva ingen. Det blifver ändå slutligen svenska bänder och svenska slägten, som få godt af utlänningarnes föregående anordningar och uppoffringar. Det ligger i säkens egen natur. Vi se ju det af så mycket, som den äldre tiden lemnat oss i arf efter holländares, tyskars och walloners sträfvanden här i landet. År det då så farligt, om vi nu låta engelsmän försöka? Tänkom oss, att dessa stenkolsmenniskor,, som äro vane att gå på djupet, då vi vanligen blott gå på ytan, gjorde will sina första cr experimenteran-. den, att här finna stenkolslager, för att med mindre kostnad drifva de dyrbara grufvor, de sålunda åtkommit. Hvilka ofantliga fördelar skulle ej en sådan upptäckt medföra för 0ss? ESR SATTE SEE — Den s. k. stora trollkarlen i Norden, hr AnAffe AA an asRnR fnil al: