AH AA ÖÄi ÄR jjunkten och de sju flickorna sutto i en krans kring der äfven der sprakande krasan. De hade uppgjort den planen att prestgården från denna dag skulle hålla öppen taffel för all: Frötuna-bor. Fästmön åtog cig att från morgon till qväll stå på utkik och inbjuda dem. Gubbarne skulle hållas muntra med bränvin och öl och gummorna med kaffe: föreställningen om alla de lustiga uppträden, som dervid torde komma alt vankas, väckte det unga sällskapets nästan oupphörliga skralt. Doftet af tre stadiga rälter från det dukade aftonvardsbordet inbjöd de begge fattiga prestmännen att hämta kraft och mod, för alt tills vidare kunna le:va på — hoppet. Med ett ord: glådjen stod högt i tak. SJETTE KAPITLET. Vid den flämtande lampan — som i sjukrum alltid tyckes sprida ett sorgligt sken, särdel:s der döden med sina tysta, men säkra steg ör i antåg — omgåfvo hustru, sonhustru och son den åldrige prosten Wäsströms säng. Guwtaf vågade ej gifva frilt lopp åt sin smärta, af fruktan att öka sin mors och sin makas, och, ehuru han sjelf förlorat allt hopp, sökte han att någorlunda uppehålla deras, på det att de ej med klagan och gråt måtte förbittra den gamles sista stunder: . Herre min Gud, hvad doktorn dröjer!, utbrast den nästan förtviflande prostinnaen. Min gummal, hviskade hennes man, som hade fullkomlig sinsning, mig kan ingen jordisk doktor hela! Min tid här nere är ute ... Gud har kallat mig. Måtte min och allas himmelske läkare hela mig från all min brist!... Nalkens, mina barn, och du, mia älskade maka! Du först! ... Huru mycken orsak har jag ej att prisa Guds nåd, som gaf mig en buld och trogen följeslagerska genom lifvet, hvilken med mig de!at dagens hetta, i glädjens stunder frhöjt min sällbet, troget hjelpt mig att böra sorgens bördor . och med vett och vilja aldrig orsakat mig missnöje. .Haf tack derför, älskade hustrv, du min sons moder! Och hvcd jag af mensklg svaghet mot dig brutit... o, förlåt mig det, för Christi skulll Prostinnan kastade sig förtviflad ned framför sängen, kysste sin mans darrande hand, och gret öfverljudt. Qvinnal, fortfor den döende med mildt allvar, psörj