REVY AF TIDNINGARNA. Vi äre nästan förvissade, a!t i hela oceanen icke finnes en så redlig och trogen hvalfisk, som Svenska Minervas, och den som will riktigt lära sig, huru man skall uppfylla en redlig medboergares och trogen undersites samvetsppligt i de mest vördnadsfulla och loyala ordalag, utan att på något sätt förneka sin hvalfisknatur, bör ovilkorligen vända sig till honom och höra hvad han her att säga om brukssocietetens öfverläggninger angående ifrågasatt inköp af Gellivaareverken. Uti M 70 af Minerva, för den 10 dennes, sät!es förslaget att öfverlåta denna egendom till ett engelskt bolag i paritet med den beryktade skeppshandeln, och det heter stt — Regentens enskilda intresse cch det allmännas väl, statens niresse, uti denna fråga befinna sig i kollision, hvarefier det frågos, hvilketdera allmänheten skulle föredraga; Lidningarne, som ej remonstrerat deremot, sägas hafva hyllat Regentens privat-intresse fr. mför fäderneslandets Aftonbladet och Dagligt Allehanda hava blott vårdat sig om Regentens pekuniera fördel, icke om statens ekonomiska och politiska intressen o. s. v. Allehanda gjorde några lämpliga erinringar emot detta försåtliga sätt stt medelbart kasta skugga på Konungens k:rakter — och nu kör man se huru hvalfisken bugtar i Svenska Minerva för sistlidne lördag. Den redlige medborgaren och trogne vndersåten har i de mest loyala ordalag velat afråda från ett steg, hvilsket måste göra ett lika djupt som olyckligt intryck på allmänna känslan och meningen; Sv. Minervas läsare hafva visst icke uti artikeln funnit annat, än hvad som dikterats af en varm undersåtlg tillgifvenbet för Konungens persom,, och hvalfisken kan icke begripa huru Ailehanda kunnat med så hårda uttryck xqval Gcera en till tendens cch skrifsätt så loyal uppsate; men det lit sig likväl förklara när mean ihågkom, att Minerva yttrat om tidningarna, att de byllade regentens privata fördelar framför hans ära och intresse så.om statens chef, m. Mm. Vi kunne för vår del visst icke instämma deruti, att en försäljning af en sådan Konuncen tillhörig egendom, som Gellivasre, bör betraktas lika med en vanlig privat-angelägenhet, som icke ingår publici:eten; tvertom är det cn ganska ristig tanks, att om uti en sådan försäljning skulle ligga något för riket menligt, så bafva Konungens ridgifvare en fu!lkomlig både rätt och pligt, ait derom säga sin tanka, och 1 alla händelser att följa saken med uppmärksamhet, ifrån statsekonomisk synpu: kt betraktadt. Men Minervas artiklar äro icke mindre försåtliga derföre. Det måste väl nemligen i främsta rummet undersökas, om verkligen någonting skadligt ligger uti egendomens öfverlåtande till ett en