gammal, till sitt yttre högst besynnerligt utstyrd prestman, hvars närmare bekantskap vi framdeles få göra. Erkebiskopen gick med ceremoni emot professorn och bad honom taga plats på soffan. Den gamle prestmannen förblef, sedan han likväl först gjort tre konciderabla bugningar, stående lik en skildtvakt vid dörren. Efter de vanliga frågorna om välbefinnande och väderlekens mer eller mindre stadighet, tog professorn till orda: Herr doktorn och erkebiskopen känner förmodligen det inom stiftets presterskap nyligen timade dödsfa!l?, Ja, prostens i Frötuna och Rådmansö. Det är denna stora förlust för vårt stånd, hvilken, näst efter min angenäma skyldighet att uppvakta herr doktorn och erkebiskopen, utgör anledningen till mitt besök i dag. Jag vet icke, men j:g förmodar, att min komminister i Åker och Dahlby, Johan Sundelius, har äran att vara känd af herre doktorn och erkebiskopen? Jo visserligen. Ar det brors mening att rekommendera honom till prosten Wäsströms efterträdare ? Han har begärt mitt förord och jag har icke kunnat neka honom det, såsom gammal prest och komminister i mitt praebende., Kom något närmare, min käre komminister!, befallde erkebiskopen. Ja, högvördigste herr doktor och erkebiskop! svarade den på sin plats liksom fastsmidde, ehuru djupt bugande prestmannen. När tog han pastoralexamen, eller har han ej tagit den ännu ? Det har jag visserligen icke gjort, högvördigste herr doktor och erkebiskop, men jag har tvenne serskilda gånger legat på sjöbotten., Har således hittills endast tenterat för Neptunus,, inföll erkebiskopen. Ja, och har tvenne särskilda gånger med heder gått igenom, inföll Svedel!ius leende. Men, min kära komminister,, sade erkebiskopen med strängt allvar, har han nu upphört med. sitt oskickliga uppförande vid bröllop och andra samqväm, hvarför jag hört att han nyss före min hitkomst blifvit af konsistorium varnad ? :