Aftonbladet – 12 juni 1847, sida 2

—— —-—— --—-—22-—2 Och 1kvil... vare detta sagdt till ära för hans sedlighet ... såg han i henne mindre den sköna, än den olyckliga qvinnan. . Hur är d.t måntro med den sjuka foten? påminte Brita och aftog lappskorna... . Dervid kommo tvenne d; täckaste små fötter i dagen. Min fot gör nu ej mera så ondt som förutn, yttrade den okända, i det hon försökte att stöda på den. Det var säkert inte annat än lappskon, som klämde frun! sade Brita. Å ; Vågar jag be er derom, min frux, inöll Jean, blyg och rodnande, alt, då jag nu händelsevis blifvit delaktig af era hemligheter, ni äfven har godheten skänka mig ert förtroende? ... Det är sannt... jag är blott en yngling... men min far är en förmögen man... vi hafva mäktiga slägtinsar, och jag vill hos dem använda allt mitt inflytande, för att skaffa er rättvisal, Frun förde näsduken till sina ögon, och nu såg han... hon hade afdragit vanten... nu såg han en hand, som i inbet och hvithet täflade med sje!fva hans systers; den var endast något magrare. Efter några ögonblieks förlopp borttog hon näsduken, som betäckte de sköna ögonen, dem hon med ett obeskrifligt behag upplyfte mot henom. O, min herre! Hvem ni ock må vara, hvilket inflytande ni än må äga... för mig gifs ingen räddning mer! Jag känner ej era olyckor, min fru... men jag skulle tro... yltrad2 Jean med tröstande ton. Kan ni återtända slocknad kärlek ?... kan ni upplösa redan knutna band?... framför allt: kan ni göra en niding till en dygdig man? ... Den brutna stämma, hvarmed hon framförde dessa ord, ojorde på Jean ett häftigt iatryck. . Men,, återtog hon efter en temligen ling tystnad, ni har räddat mitt 1f... min herrel!... Ni äger at fordra mitt förtroende... Innan jag likväl berättar min bedröfliga historia, måste ni lofva, förbinda er... edligen förbinda er, att aldrig, utan mitt samtycke, YfPa en bokstaf af det jag går att säga... Vill ni det? . a i Jean, som i allmänhet var ganska tystlåten, tvekade ej ett ögonblick att i den hand, hon f:amräckt, lägga sin, för alt vid tro och ära förbinda sig till evig tystnad. Nå väln, så lydde hennes berättelse, ag är född i Skåne. Min far hade i Malmö på handel vunnit någon förmögenhet, hvilken han, genom gifte med en rik flicka från lent, ännu mer ökade, och jag blef deras enda barn...