Aftonbladet – 12 juni 1847, sida 2

SE TON) EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET ANDRA DELEN. Äflventyret intress:rade Jean; han var in: erligt glad öf ver, att han kunnat räda en olyckl:g. På sin mödosamma vandring med henne bad2 han märkt at hon måtte vara ganska ung, och häpnade derföre öfve: att hra henne kala:; för fru. Hon bars in genom en sal i et litet väl möbleradt för: mak, der den sköna nedlades på soffan.. Jean fick nu till fille att närmare betrakta henne. Hon tycktes knappt vara tugu år, och var så vacker alt Jean trodde sig nu för första gången se en skön qvinna Brita öppnale hennes pels, och, ehuru hon var klädd med största mdesti, märkte han likväl, att hennes hals och endast balfbetäckta barm voro af en blindande hvithet. Hon sig blek och lidande ut, när hon nu uppslog ögonn... dessa bruna ögon, som på en gång tycktes brinna af kärlek och bortsmälta i ömhet; hon kasad: häpna och förvirrade blickar omkring sig, gaf till ett rop af fasa och neddignade åter med hufsudet emot soffdynorna, simmande i en flod af tårar. Den tjuguåriga ynglingen :stod der flat och brydd, oct hade svårt att finna sig i detta för honom så nya och ovan liga läge. Men ban brann af bagär att lära känna der olyckligas öden. Hennos kroppslga smärta, som ea sund tycktes hafv: gilvit vika för själens, återtog sin rätt. Hrad min fot gör ondt!s suckade hon knappt börbart Min fru, kanske man borde skicka eter en läkare ? Hon spratt till och tycktes nu först var-ebl fva Jean. åck jax, utbrast hon, ja... jag minns det... det var ni, som jäddade mig, då min... Hon ryste. O, min herrex, fortfor hon, ehuru den tack:amhet jag hyser för er öfvergår all beskrifning, så... hvarför blef jag räddad ...? hvru lycklig vore j.g ej nu, om... Fion betiekte ansigiet med händerna och konvulsiv: snyftning.r skakade h-la hennes kropp. Jons debagande kun man lut föreställa sig. En ädel känslofu!l yngling är alltid medlidsam ... och när nu före målet för d tta medlidande ir en ung, skön qvinna. ve! ) SE A. B. AF 99-102, 108, 408, 109, 111, 115, 145, 116 118—121 och 132,