Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 3

BREESTSTAETERAS UNEAR AEReSS SE FÖR ES ev SUPREME Tv och inom den tid, som af konsistorium bestämmes, sina ansökningar återkalla och till annan lägenhet siZ anmäla. (S. E. T.) PANNAN — K. Mij:t har den 44 sistl. Maj anbefallt statskontoret att, till bestridande af sidana vid landtförsvars-departementets kommando-expeditioa förefallande extra utgifter, hvariull det å expeditionens stat uppförda anslag till expenser icke får användas, låta till chefens för nämnde departement disposition och emot redovispiogsskyldighet utbetala 400 rdr bko af 4:de hufvudtitelns anstag till oförutsedda behof. — Under den 20 April har K. M., enligt konsistorii hemställan, beviljat ett belopp a 43533 rdr 46 sk. bko till stipendier åt eleverne vid Lunds stif.s folk kolelärare-seminarium för innev. år. — Grosshandlaren Adolf Bergman har blifvit utnämnd till hamburgisk vice-konsul härstädes. — Hr Sarti har blifvit utnämnd till svensk vice-konsul på ön Milo och br Kampani till dito på ön Andros i Arkipelagen. (S. D) HERR MAX BOHRERS MATINEE. Förmiddagskonserterna äro i allmänhet endast att betrakta såsom presentationsakter mellan främmande konstnärer och den allmänhet, hvars uppmärksamhet de önska fästa. Virtuosen utvecklar härvid sällan alla sidorna af sin förmåga, hvilket han vanligen spar till sin egentliga konsert, utan inskränker sig merendels till att gifva en resumå deraf, hvadan ock dessa matiner sällan äro besökte af den större allmänheten. En Bohrer behöfde visserligen ingen presentation för att visa huru han motsvarar det stora namn hans eminenta talang förvärfvat honom i konstverlden; men den visade, att ingen af de många triumfer han firat, förmått undantränga den anspråkslösa blygsamhet, förutan hvilken snillet saknar sin skönaste prydnad. Bohrer är en bland dessa sällsynta konstnärer, som med ett oerhördt välde öfver instrumentets teknik förenar en hänförande genialitet. Han har skördat sina lagrar på samma fält som Jenny Lind, Paganini, Charles Mayer. Från hans violoncell klingar ett språk, fullt af djerfva, fantastiska bilder, rikt på lyrisk flygt, outtömligt i humoristika, stundom bizarra vändningar. Det är genom denna art virtuositet, hvars toner ej allenast ljuda, utan ock tala, som den utöfvande musiken verkligen blir en skön konst och utöfvar detta magiska inflytande på menniskan, hvilket man så ofta hör omtalas, men så sällan finner förverkligadt. Vi vilja ej ser:kildt utbreda oss öfver den kolosssla färdighet hr Bohrer utvecklar på sitt instrument, den lätthet, hvarmed han beherrskar de svåraste Jäzen, renheten i hans tvåstämmiga förhållningsföljder, i hans terzoch oktav-passager, den till högsta fullkomlighet utbildade stråkföringen o. s. v. Hans trägna studier förvärfvade honom denna meksniska öfverlägsenhet; hans snille lärde honom använda den till ett artistiskt ml. Hr Bohrers repertoir för tillfället bestod af Rombergs lika intressanta som svåra el-gi, en utmärkt vacker fantasi öfver ett steyerskt thema, komponerad cf konsertgifvaren, äfvensom variationerna öfver Belliniska motiver, i hvilken sistnämde pjes man imedlertid kunde önskat den stora slutkadensen något mindre lång. Vid den soir6, som hr Bohrer gifver i morgon, får man bland andra intressanta saker äfven höra en stor violoncellkonsert, af hans eget arbete, den vi hört mycket berömmas, och hvari han troligen kommer att i en bränspunkt församla alla strålarne af sin talang. Af hr Walin hörde man Schuberts snillrika sång der Wanderer,, sjungen med en ganska träffande uppfattning samt ett serdeles varmt och lifligt uttryck. Afven i de båda romanserna af Lindblad och Geijer (vEn sommarmorgon samt Nyårsdagen,) lyckades hr Walin ganska väl, blott att vi ej anse de koloraturer, hvarmed den sistnämda sången riktades, vara rätt öfverensstämmande med kompositionens anda. Matinen bivistades af den Kongl. familjen och för öfrigt af ett temligen talrikt auditorium, hvars serdeles enthusiastiska bifallsyttringar tillräckligen bevittnade hvilket intryck hr Bohrers spel förmår frambringa. —U— — I anledning af den insinda artikel. com i