Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 2

nuntien då äfven presenterades befanns baron von Rothschild, med hvilken sultanen ingick i ett särskildt och särdeles huldrikt samtal. Söndringen med Grekland tycks nu ändtlisen nalkas sitt slut, och på det sätt som Porten fordrat. Härom förekommer med dagens post följande bref från Konstantinopel, af den 17 Mai: j Den ryska noten (införd i Aftonbl. JV 428) som gillade ryska sändebudets i Konstantinopel förfarande, tog parti för divanen och rådde grekiska kabinettet att lemna den åstundade upprättelsen, har helt och hållet nedtryckt Grekerna, emedan de från detta håll väntat in; enting mindre än ett sådant steg. Åt sir Edmund Lyons grofva noter gåfvo de alldeles ingen uppmärkcamhet; ty de hoppades med visshet att Ryssland skulle ovilkorligt taga Greklands parti i denna stridsfråga. Intrycket af noten är obeskrifligt och hr Kolettis har nu mera vändt sig till urst Metternich för att taga den af denne föreslagna bemedling i anspråk. Grekiska kabinettet, hittills så hårdnackadt och oböjligt, underkastar sig helt och hållet Portens ultimatum och fordrar blott att hr Mus:urus mitte genast efter skedd upprättel e h: mkall:s irån Athen. Porten vill också hemkalla honom; men icke genast, utan förbehåller sig dervid fiia händer. Sålunda har den då genomdrifvit sin vilja, och vi kunna innan kort vänta sakens afgörande. För öfrigt är hver och en här öfver:ygad, att divanen icke har spelat ett å högt spel för Mussurus skull; är frågen en gåvg sfslutid, så låter Porten sannolikt hr Mussurus f Illa och anställer honom aldrig mera.n Befälhafvaren för armäån i Anatolier, Osman pascha, har i ett bref från Charput förklarat sllt i ordning till fålttåget emot Kurdcehefen Bedheran bej, och att armåön skulle inrycka i Djesire den 40 eller 43 Maj. O-man trodde likväl att Bedberan icke skulle försöka något motstånd, utan fly till Persien. Turkiets mneralrikedomar hafva nyligen förkofrats genom upptäckten af stenkolslager vid Trapesund, både ymniga och Jätt bearbetade. Vid Magnesia, i grannskapet af Gömäseh Kiöi, äro nya smergelbrott påträffade. En annan skatt, men af sällssmmare beskaffenhet, uppdagades nyligen i Smyrna. En Grek tappade på gaten ett fempisstersty cke, som rullade ned i cn djup rännsten eller ett afledningsdike; hn nödgades besluta sig till att söka upp det ur dyn, stack ner handen deri, och drog också upp elt sillvermynt, men — af en piasters högre värde än det förlorade! Han sökte vidare cch fann ännu ett sexpiasterstycke; och vid ytterligare leining påträffades en mängd sådana. Gatpojkarne märkte nu det lyckliga fisket och störtade likt grodor i pölen, för att dela fyndet, och snart var hela trakten i rörelse för samma ändarsål. Man fann icke mindre än 700 sexpiasterstycken. Vid närmare granskning befanns dock att allesamm:n voro falska. Sannolikt hade någon falskmyntare valt den otäcka sumpen till magasin för sin vara, för alt från sitt hem aflägsna de vådliga b-visen, i höndelse hans rörelse blefve röjd. PERSIEN. Enligt underrättelser från Konstantinopel, skulle koleran åter hafva visat sig i flera persiska provinser: långsåt stränderna af Araxes och kring Bajasid rasade den alltjemnt. ABYSSINIEN. : Ölver Fransmännens insteg i Abyssinien och Engelsmännens bemödande att träda dem i vägen, förekommer i Morning Herald en intressant korrespondentartikel från Al x:ndria af den 41 Maj. Den förtjenar äfven uppmärksamhet såsom en ovanligt naif uppenbarclse af de åsigter, hvilka gälla bland Engelsmännen öflonisationsrätt, o. s. Vv. Den har följande lydelse: Största delen bland edra läsare torde väl hört talas om de konster, hvilka fransmännen sedan. längre tid tillbaka spela i Abyscsinien. I flera år bortåt har detta land svärmat af speJare och politiska agenter, i allahanda förklädnader; ofta såsom vetenskapliga resande, ofta sasom missicnärer; och det har redan kostat indobrittiska styrelsen ansenlig möda att motverka deras finter. Sir William Harris sändning till konungariket Schoa åsyftade hbufvudsakligen att tillinletgöra det inflytande, som der vunnits af sådana män som Rochet dHericourt, Combes, Tamisier, ete., och någon tid lyckades det ock. Men Fransmännen hafva visat sig verksammare än vi Engelsmän. Genom ihördiga bemödanden ha de lyckats bibringa Abyssinierna elt högt begrepp om Frankrikes betydenhet, och nu vilja de försöka att skörda hvad de sått. En m:r Lefebvre har helt nyss färdats igenom Egypten, i ett vigtigt men hemligt ärende från franska styrelsen. Han skulle, efter hvad Jag erfarit, begifva sig till Djedda, der en fransk krigsbrigg väntade honom, och derfrån afgå till kusten af Abyssinic n, för att taga besittning två, cfter föregivande, åt Frankrike flåtna öar. Öarne äro väl små och af föga rde i sig sjelfva; men de skola tjena till utsångspunkt för spridningen af franska i: flytanlet i Abyssinien. Hr Gu:zots afsigt är at i större skala upprepa det skändliga spel, som pedrifvits på Otaheiti; hans agent har fått sig REIN