Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 2

RR MENISEEARSEK SOISsEENpOmarssonessnmen ANDRA KAPITLET. I Aldrig bade Charlotte föreställt sig äktenskapet så ljuft! Hennes man tycktes tillbe henne, och likväl hade hon varit gift så länge ...hela tre veckorna! I Äfven kommersrådinnan var utom sig af glädje. Hennes dotter tycktes vilja träda i hennes fotspår och sjelf se till sitt. Få dagar efter bröllopet började Charlotte rådgöra med henne om ett och annat i hushållet. oc Men detta var deremot alldeles icke i hennes mans smak. Grefven, som, så fort det blef fråga om ekonomi, alltid handlade med klokhet och eftertanka, hade till hushållerska antagit en gammal förståndig menniska, som var uppfostrad af hans mor och ungefär vid hans svärmors ålder. Då Charlotte en dag farit ut på förmiddagsvisiter till några af sina nya slägtingar, skickade grefven efter madam Granbom: det var hushållerskans namn. Nå, kära Elsa, hvad tycker ni om er unga grefvinna? frågade han. Rätt mycket, nådig grefve! Jag talar uppriktigt, jag... nådig grefven kan väl, utan att bli ond, vet jag, låta en gammal tj-narinna säga sin hjertans mening ... jag trodde aldrig, att hon skulle-vara så förnuftig. Mycket okunnig i att styra och ställa i ett hus, det är hon, det är då visst och sant...men hon har god vilja. Om jag kunde begripa, huru det var möjligt, att kommersrådinnan, som är en så snäll menniska ... grefven vet, att jag förstår hushållningen och den finare matlagningen, han... men kommersrådinnan söker sin mästare, hon... hvad ville jag nu säga igen? ... jo, att kommersrådinnan låtit sin dotter växa upp i en så ryslig okunnighet! Men som sagdt är... hon har god vilja, godt påbrå, och hon kan nog med tiden törhända bli lika snäll som salig grefvinnan. Detta tal behagade på intet sätt grefven. En förståndig maka kunde ju slutligen försöka mästra honom sjelf ... och hela hans bemödande gick ut på, att Charlotte skulle i sitt hus blifva en nolla. Han hade befallt sin kammartjenare att säga honom borta för främmande och underrätta grefvinnan, att, så snart han slutat några angelägna bref, skulle han komma in till henne. Då kammartjenaren vid Charlottes hemkomst framfört srefvens tillsägelse, gick hon in på sin sida. : Efter en stund söktes hon af Adelheim. Hans förmodan slog in... hon var icke i sina rum. Minettel! ropade han, shyar är grefvinnan?