Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 1

rara say snart vår fältväbel och hans följeslagare, Rostockermagistern inbegripen, i ett djupsinnigt samtal. Det är således ditt fullkomliga allvar att lemna gardet, Lejon ? Ja, herr fältväbel. Och filtväbeln påminner sig väl vår öfverenskommelse ... när jag skref ordensstadgarne.n Dem uppsatte du som en krona, Lejon. Du har talanger, karl, ta mig fan har du inte detl Då fick jag ju mitt afsked? sMen det förtjente du inte; tvärtom, du bör få stadna qvar och få en belöning på köpet. Jag har tjent ut min tid och vill härifrån., Du har rätt. Jag öfvertalar dig inte. Ingen skall säga att jag någonsin bedragit en soldat. Men dumt tycker jag du gör. Vid försa lägenhet vore du korpral, innan kort underofficer och vi kamrater... bror! Ta mig attan skock millioner springer du icke ifrån din lyckal Ett hånlöje, beslöjadt af en nysning, flög öfver magisterns ansigte. — Nej, herr fältväbel; gif mig mina penningar och låt mig gål, s I Du skall få dem, Lejon, du skall få dem; derom äl lintet tvifsels, svarade: Grönstedt. med skenbar likgiltighet t)Men du kan ju vänta tills dina kamrater komma, så få v dela riktigt och ta oss en afskedstår på köpet. Historier är slut och vi skola åtminstone smörja oss på karlavis.. . Det var dj-n så dumt, att den der lilla tjocka, kroknäsig: Liljensparren skulle vädra opp vårt maskopi, annars had vi dragit upp herr, Jean ett godt stycke till. Sitt nul Jag tackar herr fältväbeln ödmjukast, som är :så god I men jag anhåller i stället om att få mina pengar! Enlig lmin räkning gör det omkring 200 fiksdaler på man; ja ltar gerna 490, ja 480, och bryr mig inte om 40 eller 2 riksdaler mer eller mindre, bara jag straxt blif. fri. Lå mig gå, janan kamraterna kommas annars smittas. de kan