Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 1

I KA 1 SE TON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. I FYRA DELAR. AF CARL v. ZEIPEL. ANDRA DELEN. FÖRSTA KAPITLET. Nåväl, mina bröder! Liåtom oss vika för våldet! En gång skola vi: åter förenas, mitt bjerta säger mig det!b Så slutade Jean Asplund sitt tal vid sista sammankomsten i den loge, hvilken Grönstedt anlagt såsom ett drifhus, dels till utbildande af alla de sämre anlag, som kunde finnas hos Jean, dels för att der snart få plocka gyllene frukter. j Talet beledsagades af alla de penningar, Jean kunnat bopskrapa, utgörande omkring 300 rdr, Då j kommen på utländsk botten, så skrifven mig till. Och nu farväll Han omfamnade dem och gick. Knappt hade hans steg hunnit. bortdö, förrän de hederlige ordensbröderna utbrusto i ett ;gapskratt, Rostockermagistern undantagen, som såg högst allvarsam ut. ,Ha ha ha, gossar! ropade Grönstedt; bort nu med våra ordensrebus! Och så till krogen... der skola vi redligt dela vår vinst... Skynda dig, Modig... Se här, Räf Bär bort, bär bort! Och du, Lejon, följ mig. ,Hvar träffas vi sedan? frågade Modig; härbredvid eller på Hvalfisken? . Nej, på Draken i Badstugatsbacken! Fråga Maja Lis: i krogstugan! svarade Grönstedt och gick, åtföljd af Lejon På krogen Draken, i grannskapet af det ställe, der denn: komedi förebades, i ett eländigt kyffe inne på gården, sutt( Se A. B. MM 99—102, 105, 108, 109, 112, 145, 118, 116, 118 119, 280 och 121.