Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 1

t— — TTK Med möda hade Grönstedt fått sitt ansigte i ordnnz, tills Modig och Räf inkommo. Hollah, mina raska gossar, nu ska vi dela! Hvar är Lejon? frågade Modig. Fan blef sjuk och lade sig i Msja Lisas säng der inne. Det var ändå en förb— skada, att det här teg så hastigt slut! sade Räf. Ja, instämde Modig. Men hur fan kom herr fältvöbeln under fund ...V Det är inte mycket, som inte jag kommer under fund med, kamrater! Och så fint väderkorn Liljensparren också bar, så lurar han inte mig. . Det som roar mig mest är, att han tagit saken allvarsamt, och tror, att en hemlig orden med poli:iskt syfte verkligen är å bane här... ha, ha, ha!... Men nu ska vi dela!, I Och ban delade som en äkta fältväbel, nära nog på samI ma sätt, som lejonet i fabeln, eller kung Ludvig XIV i Frankrike plägade dela med sina allierade. Af de 800 rdr, dem Jean tid efter. annan lemnat sina lordensbröder, skulle först afgå kostnaderna för hyra af rum och kostymer, så för vivre, så för permission... kort sagdt: dem tillföllo endast 30 riksd:r hvardera, hvilka han rigtigt gaf dem. Nu gossar, sade han efter swad liqvid, nu ska vi , dricka! jag består kalaset. : H Han öppnade dörrn och ropade: Kajsa Inom få sekunder trippade på sina höga klackar en af ! Maja Lisas på Draken nältaste nymfer in genom dörren loch uppdukade på bordet en till hälften: söndersmöält tenntallrik med hökarbodsmör och en hopsinkad porslinstallrik Jmed kumminost På ett annat skrälle paraderade salt kött i skilvor och slutligen tillades öm käka spisbröd åt hvar I person. : I Bränvinsflaskan var den enda pjes på bordet, som icke hade någon spricka. :