— Brand i Christianstad. Dagens post har medört den sorgliga nyheten om en stor eldsvåda, som sistl. lördag ödelagt Christianstad till ungefär en femtedel. Den iörskräcklga stormen spridde elden, som man tror vara uppkommen genom en pojkes vårdslöshet under lek med strykstckor. Branden utvidgade sig åt olika håil, så att det slutligen blef omöjligt att dela slickningsanstalterna åt så många sidor af staden som behöfdes. Endast. genom rifning af trenne korsvirkeshus, blef det slu: ligen möjligt, att sätta en gräns för det rasande elemertets framart. Olyckligast i olyckan var, att den spanmäl, som bagare och nbandtande innehade, och som utgjorde de enda förråden i staden, just låg upplagd i-defr del af staden, som afbrann, så att nöden härigenom högligen förstorats. Konungen, som degen efter passerade staden på resan till B ckaskog, der Hans Moj:t nu tagit logis i stäliet för i Christianstad, lärer genast hafva förärat de brandskadade 40900 rdr bko af egna medel, med löfte om mera från regeringen. Följande annons om olycksfallet och dess närmaste följder införes på begäran, och skall säkert icke af någon läsas utan varm medkänsla: Sistlidne lördags efterm. träffades Christianstads samhälle af en svår hemsökelse. Vid pass kl. 2 utbrast vådeld uti en å Vestra Vallgatan ned emot stadens södra ända belägen hampbod, tillhörande repslagaren Struve, och i anseende till då härjande svår vestlig storm grepo lågorne omkring sig med sådan våldsamhet, att efter knappast tvenne timmars förlopp redan hela det qvarteret af staden, der elden utbrustit, kunde anses utan hopp förloradt. Elden fattade derefter uti husraderne å Smalgatan, äfvensom inom kort husen å ömse sidor om Vestra Storgatan samt den närmast liggande husraden å den östra antändes, allt nedanom det s. k. Lilla torget. Fåfänga voro alla försök att rädda de antände boningarne å desse ställen; men man ansträngde nu ella krafter för att här sälta en gräns för det rasande elementet och sålunda frälsa undan förstörelsen den öfriga, mellersta och nordliga delen af staden, särdeles länslasarettet och fattighuset, begge redan uppfyllde med etändets barn och nu inårmaste hand hotade. Detta lyckades cck, rrisad vare Guds nådfulla försyn, som lät vinden småningom sakta sig och öfvergå till nordlig. Omkring kl. 4 på natten hade nan ändtligen blifvit så mycket mästare öfver elden, att man med temlig säkerhet kunde hoppas att stänga och fullt öfvervinna den inom nyssnämde gränsor. Oberäkneligt svår till sina följder är den olycka, som sålunda drabbat Christianstads samhälle. Icke mindre än 35 hus utom de kronan tillhörige byggnader hafva bliivit lagde i