les i brist på råd. Hastigt, som genom en insifvelse, kom han att kasta ögonen på fru Lennrens skrifter. Han slog upp boken och de första ord hans ögon föllo på, voro dessa: Hon hemsk och rådvill såg sig om, Af skuggan sig förskräckte, Då dit en kristmild qvinna kom, Som henne handen räckte. Kom, sade hon, och med mig gå Der du ser lampan lysa; Jag fattig är, har många små, Men skall dig gerna hysa. Der har jag det, der har jag det! utropade magistern i extas. Du har varit en narr, gamle Bokvurm, som vändt dig till de rike. Du har börjat i galen ända. I god tid i morgon bitlida skall du försöka huru det . vill taga skruf hos de fattige. Och Bokvurm sof ett par timmar. i dagningen den lätta halfslummer, som intager sömnens ställe då själen är beherrskad af någon stark rörelse, och. skyndade tidigt på morgonen till en fåttig enka, som bodde långt bort på Södermalm. Han berättade barnets lidanden för den gamla och visade henne de säkra intygen att det icke var en dikt. Allt efter som han talade, blefvo gummans ögon röda och mycket fula. Stora tårar tillrade fram. Hur det var, så måtte Bokvurm blifvit smittad af. exemplet, ty äfven hans ögon blefvo röda. . Fulåre än i sitt normala tillstånd, kunde de icke blifva. Snart sreto Bokvurm och gumman i kompani. Men hur de talade och hur de gräto, så fick den ängslade sin frihet åter; den, på hvilken sta