salongen. Verkan af hr T:s ypperliga spel höjdes ännu genom det jemna lugn, den lätthet, hvarmed han löste problemer, hvars svårighet gränsade till det otroliga. Synnerlig lycka gjorde hr Tt:s ,Theme original tude, hvilken, såsom komposition betraktad, också syntes oss företrädesvis förtjent af uppmärksamhet; hrT: hade den artigheten att på begäran gifva denna pjes da capo. Utom detta nummer och ett Andante cantabile bestod konsertgifvarens repertoir uteslutande af de bekanta operafantasierna. — För öfrigt innehöll programmet en duett af Bellini, sjungen med ensemble och musikaliskt föredrag af hrr Strandberg och Walin, samt 3:ne romanser af Geijer och Lindblad, genom hvilkas föredrag mille Fundin utmärkte sig ganska fördelaktigt. — Denna konsert hade i öfrigt det egna, att vara, så vidt vi minnas, den första, som på kgl. teatern gifvits utan orkester. Skälet till detta förfarande känna vi ej; vi tro imedålertid destomera att allmänheten med nöje skulle hafva hört hr T. utföra bland annat äfven ett koncertstycke med orkester, som detta förut med bifall skett utaf andra artister af likaledes ganska betydande reputation i konstverlden: Vi skola framdeles försöka en närmare analys af hr Thalbergs utomordentliga talang. — Vi ha under de föregående dagarna icke haft tillfälle att omnämna hr Stanislas Davids sista föreläsning i lördags afton, dervid äfven H. M. Enkedrottningen var närvarande. Hr David talade der öfver hr Guizot, denne märkvärdige man, för närvarande hufvudpersonen i Frankrikes regering. Detta problem var ganska kinkigt, men hr David löste det rätt tillfredsställande. Visserligen kunde han icke alldeles undvika att äfven vidröra hr Guizot såsom politikus, men detta skedde med en ganska lätt hand och på ett sätt, att allt hvad han i det afseendet yttrade, snarare var bifall och beundran, än motsatsen. Men han uppdrog en biografisk teckning af hr Guizot och framställde häri åtskillige causalförhållanden. mellan hans egna öden och hans nuvarande åsigter, allt detta med så mycken nätthet och finess, att den väckte ett verkligen djupt intryck; dervid han likväl tillkännagaf, att vissa delar deraf voro lånade från andra, nämnde författare. Efter detta tal sjöng hr David åter några parodier på Lafontaines fabler, hvilka mycket roade åhörarne, samt en soldatsång på en ganska liflig och intagande melodi. Hr David och Leonard afresa i morgon med ångfartyget till Lybeck. EEE ——EEEEEE — Början af innevarande sommar kommer i sanning att erhålla sin egen märkvärdighet deraf, att aldrig tillförene en tidpunkt funnits här -i Sverige, då så många eminenta personer inom konstens verld här träffat tillsammans. Att inom en vecka få höra hr Max Bohrer, hr Sigismund Thalberg, hr Lonard,. hr Schuberthb, alla personer af den första rangen redan blott inom den musikaliska verlden, och ett par af dem tillh örande de största: celebriteter som finnas, är något som icke på länge torde återkomma. Och ännu kanske sällsyntare är, apt få se sådana prestationer i den choreografiska konstgrenen, som erbjudas oss af hr Balettmästaren Bournonville uti de baletter han, jemte sina talangfulla följeslagare gilver. I afton uppföres åter en ny haleit af hr Bournonville, nemligen Faust, hvari han sjelf utför Mefistofeles parti, och som, lika medhans öfriga kompositioner, tillvunnit sig ett särdeles bifall i Köpenhamn, och om fredag gifves, till benefice för hr Bournonville, samma balett tillika med en annan äfven af honom komponerad, kallad Bellman, deri han sjelf utför Bellmans roll och den ypperligt komiske hr Stramboe föreställer Movitz: Vi förmoda att publiken icke uraktlåter detta tillfälle att gifva en förtjent gärd af uppmärksamhet och hyllning åt en man, som icke biott äger en utmärkt för!jenst genom sin bildning och snille, samt är en af de förste såsom exeku!ör i sin konst, inom hela Europa, utan hos hvilken man äfven står i en särskild förbindelse för den gästfrihet, hvarmed hvarje svensk konstnär, som anländer till Köpenhamn, emottages i hans hus, och för den ovanliga omsorg och skicklighet, hvarmed han bidragit att skänka den svenska scenen en verklig stor talang uti mill Norbergs person. — Jenny Lind. Läsaren torde erinra sig, att för ett par minader sedan en berättelse refererades i Dagbladet, vi vilja minnas efter någon tysk tidning, att m:ll Jenny Lind skulle hafva med direktören för kungliga operan i London kontraherat om ett arfvode af 42,000 Pund Sterling i månaden (utgörande 4144,000 rdr svenskt banko, således på tre månader mera än en half million riksdaler banko). Hvar och en som vet huru mycket ett pund sterling utgör i svenskt mynt, kumde genast begripa, alt denna uppgift härflöt från tryckfel eller annat misstag, och i sjelfva verket lärer den första siffran vara jemt för mycket, så att summan bör rättas till 2000 ifrån 42,000. Imedlertid underrättas vi uti bref från London, att berörde uppgift kommit till demoiselle Linds kunskap med tillägg af den oriktiga version, att den hade stått i Aftonbladet, och att Hon blifvit ganska obehagligt öfverraskad deraf, hvarföre hon. också anhållit att genom Aftonbladet få en fullkomlig dementi lemnad åt en så orimlig berättelse. Jemte det vi -härigenom villfara den stora konstnärinnans yttrade önskan, förmoda vi att Dagbladet och de tidningar, hvilka i öfrigt kunnat återgifva det omnämnda ryktet, äfsen med nöje beriktiga detsamma. DEN WERMLÄNDSKA FÖRENINGEN TILL