Article Image
derne hafva förklarat, att allt sådant blott var i och för undervisningen af den del utaf deras lärjungar, som tillhörde -arbetsklassen. Vederhörande nöjde sig med detta svar; men de i sina yrken hotade industriella klasserna hafva icke kunnat längre nöja sig med dessa sina medtäflares undflygter. Man har i Lyon hållit en sammankomst, bildat en kommitte, och petitioner hafva blifvit uppsatta för att afgifvas till Deputerade Kammaren; den ena från fabrikanter och handlande, den andra från arbetarne. Denna sistnämnda är af följande lydelse: a Till herrar ledamöter af Deputerade Kammaren! Jesus jagade handelsmännen ur Templet. Herrar Depuierade! Undertecknade, arbetare vid sidenfabriker och snörmakareverkstäder i staden Lyon, hafva äran vördnadsfullt underrätta eder, att det är väl bekant huru största delen af de religiösa samfunden inom vår ort inlåtit sig i tillverkning af tyger; att de börjat äfven med snörmakeri, och att om rörelsen fortsättes, inom kort tid klostren blifva fullständiga verkstäder, med hvilka, till följd af deras rikedom och inflytelse, vi arma arbetare icke kunna töäfla. Redan 4840 lofvade monseigneur de Bonald, vid sin invigelseakt, högtidligen flera af oss, att lita dessa arbeten. inom de religiösa samfunden upphöra, emedan han sade sig inse, huru olägligt det skulle blifva för den arbetande befolkningen i Lyon. Men under dessa sju åren har arbetet inom desamma förökats, i stället att upphöra. De så kallade Bröderna af kristna läran hafva nu inrättat flera verkstäder i sina lokaler vid S:t Barthelemygatan JM 24, der tyger af alla slag tillverkas. . Vi finna häraf, att man ej kan räkna på de år 1840 gifna löften; och vi vända oss således boppfullt till herrar deputerade, för att påkalla afbjelpandet af för oss så förstörande företag. De herrar och fruntimmer, som utgöra de religiösa samfunden, äro ogifta; men vi hafva familjer och tala för våra hustrur och barn, utan att gå på djupet af rättsfrågan, som är en sak vi icke tilltro oss att utreda. Våra motståndare säga oss, det är sannt, att de hjelpa oss i vårt betryck, att de hafva för Oss det mest lågande barmhertighetsnit. Detta är ganska bra; men vi föredraga, att man lemnar oss virt arbete och icke erbjuder oss en vanärande allmosa. Det är derföre vi med största förtroende vända oss till er, herrar deputerade, öfvertygade att j skolen söka hindra det onda i dess källa, och att j icke skolen tillåta de religiösa samfunden och kongregationerna att inrälta verkstäder, som förstöra och utarma den arbetande klassen, så väl i landet i allmänhet, som här i Lyon i synnerhet. I anledning af detta och öfriga förhållanden i Frankr.ke kan man verkligen fråga sig hvad det landet egentligen vunnit, under det statsskick som så förhoppningsfullt grundlades vid 18530 års revolution. Hvad man under restaurationen bufvudsakligast öfverklagade, var parlamentets tilltagande servilitet, presterskapets stegrade anspråk och de religiösa samfundens och kongregationernas inkräktningar. Men det öde, som nu i kamrarne vederfarits alla förslag; att afbjelpa dessa samma fortfarande missförhållanden och de föregifna skäl hvarmed man bestridt dessa förslag, hafva visat huru litet landet har att vänta af regeringen och lagstiftningen. Sjelfva restaurationen skulle hafva tvekat att fördraga sådana utfall, som flera af den högTe andligheten i Frankrike tillitit sig i sina herdabref och tal. Hvad kongregalionerna angå, så blomstra och frodas de nu mer än någonsin, De hafva aldrig haft i Frankrike bättre dagar, aldrig vågat så trotsa lagarna, utvidga sin inflytelse, föröka rikedomarne af desse everldliga stiftelser, hvilkas kapita!er icke få öfvergå till det allmänna och ständigt utsuga landet, och allt detta oaktadt de äro lagligen afskaffade. Man har nyligen sett Tempel-nunnorna fråntaga staten en fastighet af 2 millioners värde; och Seinedepartementets myndigheter besvära sig förgäfves öfver klostrens tillvext och kunna icke en gång få dem flyttade utom hufvudstaden. Flickornas uppfostran är nästan helt och bållet i de religiösa samfundens händer, och man ser dagliga bevis huru de okunnige brödernas (Ignorantins) inflytelse växer.

9 juni 1847, sida 3

Thumbnail